Skolforskning del 3

Den svenska skolforskningen är väldigt begränsad. Som ett mått på hur framgångsrik forskning är brukar man ofta använda omfattningen av andra forskningsrapporter som citerar (hänvisar) till din forskning. Många citat (hänvisningar) betyder att det är många andra som tycker att din forskning håller hög kvalitet och därför hänvisar de till den. Om man tittar på en sammanställning över svensk forskning under perioden år 2000- 2009 får man följande bild (socialstyrelsens sammanställning) vad gäller antal citeringar i internationella vetenskapliga publikationer:

Omvårdnad: 324 st

Folkhälsovetenskap: 259 st

Psykologi: 177 st

Sociologi: 35 st

Socialt arbete: 12 st

Pedagogik: 7 st

 

Eftersom det finns väldigt lite svensk pedagogisk forskning som håller hög kvalitet (och av skolforskningen var det endast en tredjedel som hade gjorts på ett sådant sätt att de kan uttala sig om effekter) så finns det dels ett stort behov av att genomföra kvalitativ svensk forskning i klassrummen och dels får man titta på utländsk forskning och svenska rapporter som inte alltid är forskning, men som ändå kan hjälpa till att hitta intressanta samband över vad som fungerar i svensk skola.

Skärmavbild 2014-05-01 kl. 16.00.02

År 2009 gjordes en analys som heter ”Konsten att nå resultat – erfarenheter från framgångsrika skolkommuner” som är utgiven av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Den baseras dels på Öppna jämförelser (som SKL ger ut årligen) och dels på tanken att hitta gemensamma faktorer i framgångsrika kommuner. Totalt har 16 kommuner deltagit och de hör till två olika kategorier:

  1. kommuner som haft bra resultat år 2000-2007
  2. kommuner som förbättrat elevernas måluppfyllelse

 

Definitionen man gjort av en bra skolkommun är resultaten från kunskapsmålen (det finns ingen nationell statistik över hur väl skolorna lyckas med det sociala uppdraget). I öppna jämförelser 2009 lyfter man fram att det finns ett behov av att utveckla nationella indikatorer för trygghet, trivsel, mobbning mm.

 

Hela rapporten hittar du här: http://bit.ly/1fvWwR4

 

Det man hittat som gemensamma framgångsfaktorer är följande:

  1. Har bra ledare
  2. Lyfter fram kompetenta lärare 
  3. Har höga förväntningar
  4. Tar reda på hur det går
  5. Har fungerande relationer
  6. Har tydlig ansvarsfördelning
  7. Fånga upp elever i behov av särskilt stöd
  8. Samsyn om mål och inriktning för verksamheten

 

Nedan beskriver jag var och en av dessa lite utförligare och i samband med vissa av faktorerna lägger jag även in egna reflektioner.

 

1. Har bra ledare på politisk nivå, på förvaltningsnivå och på rektorsnivå.

Politiker ska ägna sig åt vad som ska göras och tjänstemännen ska ansvara för hur det ska göras. En del av bra ledarskap återkommer i den åttonde faktorn, nämligen att sätta upp långsiktiga mål som man håller fast vid över tid (motsatsen är att ändra mål varje läsår, vilket är förödande för verksamheten). Viktigt att diskussionerna handlar om måluppfyllelse, resultat och hur dessa kan förbättras, inte om ekonomi. Där det finns ett ömsesidigt förtroende mellan politiker och tjänstemän lyckas man bäst. En annan aspekt är rektors komplexa roll med ett omfattande uppdrag och ansvar. Brist på tid och stödfunktioner uppger rektorerna som ett hinder när det gäller att vara en bra pedagogisk ledare. I de skolor som är framgångsrika upplever lärarna att rektor är en pedagogisk ledare i större omfattning än i de skolor som är mindre framgångsrika.

 

Egen reflektion:

Ett problem för skolsverige är att det finns 290 kommuner som var och en har ansvar för skolan i den egna kommunen. Utöver detta tillkommer alla de friskolor som är egna huvudmän. Att tro att alla dessa ska kunna ha ett välfungerande system med bra ledare på alla nivåer känns osannolikt. Vi ska inte glömma bort att de många kommunpolitiker är ”hobbypolitiker”, d v s de har ett vanligt jobb och sköter det politiska uppdraget som en sidosyssla. Många av de stödfunktioner som fanns tidigare har nedmonterats och lagts på de enskilda kommunerna, något som de inte har resurser och möjligheter till att ensamma sköta. Den som vill fördjupa sig i denna nedmontering kan läsa Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” som tar upp bl a de nedmonteringar av viktiga stödfunktioner som skett i Sverige.

 

Rektorsrollen enligt styrdokumenten är att vara pedagogisk ledare och det består bl a av att ta ”pedagogiska beslut”, något som i verkligheten tyvärr alltför ofta handlar om ekonomiska beslut, d v s det verksamheten egentligen behöver och det som skolan har råd med är ofta två olika saker och då blir beslutet oftast det som skolan har råd med. I dag pratas det mycket om inkludering. Det är ett synsätt som är ekonomiskt bra på kommunnivå, då resurskrävande verksamheter kostar mycket pengar, men samtidigt ställer det stora krav på förutsättningarna i klassrummen, möjligheterna till stöd i klassrumsmiljön och lärarnas kompetens. Det är inte ovanligt med skolbyggnader som inte ger de möjligheter som krävs (t ex kan det saknas grupprum, vilket skapar en situation där en eller ett par elever kan förstöra arbetsron för hela klassen och där undervisande lärare får en svår situation när den ska leva upp till allas krav).

 

2. Lyfter fram kompetenta lärare och jobbar för rätt kompetens på rätt plats

Man har en grundsyn att alla lärare kan utvecklas. Man sprider goda exempel och man satsar på kompetensutveckling utifrån verksamhetens behov. Samarbete och att utvärdera och diskutera vad som sker i klassrummen stimuleras. Man lyfter fram de som är duktiga genom lönesättning och genom att de får göra mycket av det som de är bra på.

 

Egen notering

I ett tidigare blogginlägg har jag visat att ca två tredjedelar av alla lärare som undervisar på högstadiet formellt sett inte har rätt behörighet (se www.jlsu.se/lararbehorighet-och-sjunkande-elevresultat/). Eftersom kompetenta lärare (både här och i annan forskning) lyfts fram som en av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik skola finns en av de största utmaningarna för det svenska skolsystemet här. Den avprofessionalisering som skett under lång tid måste brytas och vändas, d v s yrkets status måste höjas så att vi i framtiden får de bästa blivande lärarna att söka sig till yrket! I ett tidigare blogginlägg (http://www.jlsu.se/det-ar-inte-lararnas-fel/) har jag visat på faktorer som systematiskt avprofessionaliserat yrket. Det finns många duktiga lärare i skolan i sverige idag, men de behöver bli fler! En bra lärarutbildning är otroligt viktigt, men det finns många moment som är viktiga för de som börjar jobba som lärare som de inte fått med sig i tillräcklig omfattning i utbildningen (t ex målstyrning, IKT, betygssättning mm).

 

3. Har höga förväntningar

Framgångsrika skolor har höga förväntningar på att alla elever ska lyckas och att skolan är viktig. Alla som finns i organisationen på alla nivåer har höga förväntningar på sig.

 

Egen reflektion

I dag misslyckas skolan i Sverige med sitt kompensatoriska uppdrag. Den faktor som spelar störst roll är föräldrarnas utbildningsnivå (se tabellen nedan). Det skiljer alltså mer än 70 meritpoäng beroende på vilken utbildning föräldrarna har. Våren 2012 uppnådde 77,4 procent av eleverna målen i alla ämnen. Höga förväntningar och att skolan ska kompensera för elevernas hemförhållanden lyckas alltså inte särskilt bra på riksnivå i skolan i Sverige i dag.

Skärmavbild 2014-05-01 kl. 16.08.11    

               

4. Tar reda på hur det går (systematisk uppföljning och återkoppling)

Framgångsrika skolkommuner följer upp både kunskapsresultat och andra mer ”mjuka” värden och man använder resultaten som ett verktyg för skolutveckling. Man har tester (t ex screening) för att ha koll på varje elevs nivå och man har system för återkoppling och krav på utveckling/förbättring.

 

Egen reflektion

Vi som jobbar i skolan får oerhört mycket information från alla data som genereras från enkäter, screeningar, nationella prov etc, men det är inte alltid som vi har funktionella verktyg att hantera alla dessa data. Att bearbeta data utan att ha system som stödjer arbetet är väldigt tidskrävande och tid är en bristvara i dagens slimmade organisationer. Att lärare inte utbildas i mål- och resultatstyrning i lärarutbildningen är en brist.

 

5. Fungerande relationer

En organisation med tydlig ansvarsfördelning och gemensamma förhållningssätt lyckas bättre än motsatsen. Lyckas man även med ett respektfullt förhållningssätt och god kommunikation har man goda förutsättningar för framgångsrikt arbete.

 

Egen reflektion

Om alla har en samsyn kring målen och drar åt samma håll blir ovanstående mycket lättare i praktiken.

 

6. Tydlig ansvarsfördelning

Att formulera den kompetens som krävs för olika uppdrag, vilket uppdrag som var och en har samt en tydlig delegationsordning är centralt för att detta ska fungera i praktiken.

 

Egen reflektion

Ingen kedja blir starkare än sin svagaste länk. I dag är det svårt att rekrytera behöriga lärare inom vissa ämnen, vilket gör att även om man vet vilken kompetens som krävs är det inte alltid man kan hitta en bra lösning.

 

7. Fånga upp barn och elever i behov av särskilt stöd

Viktigt att så tidigt som möjligt fånga upp elever med svårigheter och erbjuda dem rätt stöd. Rätt kompetenser måste finnas tillgängliga, så att rätt åtgärder kan kopplas in på individnivå.

 

Egen reflektion

Annan forskning (bl a McKinseyrapporten) visar att bra lärare de första skolåren är otroligt viktigt (och att om en elev haft en dålig lärare de första skolåren är det svårt att hämta in under senare skolår). Tidigare har det inte varit helt ovanligt att man väntat in elever i yngre skolår och hoppats att de ska ”mogna” och att viss problematik ska försvinna av sig självt. Problemet blir om det inte inträffar och det har gått x år i onödan utan att rätt stöd kunnat sättas in. En annan reflektion är om det finns tillgång till det stöd som behövs. I dagens skola är ekonomin ofta ansträngd och det är inte alltid skolan har råd med de insatser som vore bäst för eleven.

 

8. Samsyn om mål och inriktning för verksamheten

Viktigt att det finns en samsyn horisontellt, d v s mellan de politiska partierna och vertikalt, d v s från politiker till tjänstemän när det gäller mål och inriktning för verksamheten.

 

Egen reflektion

I Sverige har de politiska blocken inte en samsyn kring skolan, vilket gör att det genomförs väldigt många reformer. En del av dessa är väldigt bra, men det stora antalet gör att det blir besvärligt på lärarnivå att ta till sig alla de förändringar som hela tiden bombarderar verksamheten. Forskning (bl a McKinseyrapporten) visar att många reformer inte får något genomslag i klassrummet och därför kunde man låta bli att göra många reformer (de flesta skolsystem som politiker försöker förbättra genom reformer misslyckas, d v s skolsystemet förbättras inte; se mina tidigare blogginlägg http://www.jlsu.se/skolforskning/ och www.jlsu.se/skolforskning-del-2/.

 

Som slutkläm lyfter man fram att lärarnas kompetens är den viktigaste framgångsfaktorn, vilket inte är så konstigt, då det är läraren som leder elevernas lärande framåt. Just därför är det så trist att Sverige avprofessionaliserat läraryrket (se punkt två ovan).

 

Källor:

www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18137/2010-10-6.pdf

http://bit.ly/1fvWwR4

Per Kornhall”Barnexperimentet svensk skola i fritt fall”

http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/oppna-jamforelser-grundskola-2014.html

www.skolverket.se/press/pressmeddelanden/2009/foraldrars-utbildning-paverkar-elevers-slutbetyg-allt-mer-1.88770

www.skolverket.se/publikationer?id=2994

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *