Det är inte lärarnas fel!

Inte lärarnas ansvar

Det finns många som i skoldebatten lyfter fram att det är lärarnas fel att de svenska skolresultaten försämrats. Att Björklund inte tagit något ansvar efter sina åtta år som ytterst ansvarig vet alla som följt debatten. Han skyller istället ifrån sig på bl a socialdemokraterna, lärarna och lärarutbildningarna.

Nyligen lyfte skolinspektionen fram lärarnas ansvar för elevernas resultat: www.expressen.se/nyheter/skolinspektionen-brister-hos-lararna

Det är självklart att det är det som sker i klassrummet (eller där undervisning bedrivs, vilket kan vara utomhus, på bibliotek, studiebesök, på museer, på nätet etc) som ytterst avgör vilka kunskaper som eleverna får med sig från grundskolan. Om så inte vore fallet kunde vi lägga ner skolorna och spara massor med pengar.

 

Nedan presenterar jag fem viktiga ”bevis” som lägger ansvaret för dagens skolresultat någon annanstans än hos de enskilda lärarna i klassrummet. Som jag ser det handlar det om systemfel och systemfel kan endast åtgärdas på systemnivå. Lärarna har ingen möjlighet att göra förändringar på systemnivå och därför är det inte deras fel att förutsättningarna i skolan ser ut som de gör.

 

Bevis 1:

I skolverkets ”Framgång i undervisningen” (www.skolinspektionen.se/Documents/Om-oss/sammanfattning-forskningsoversikten.pdf) kan man bl a läsa ”om lärarna har rätt utbildning för den undervisning de bedriver” som en av de faktorer som ”kan ha betydelse för elevernas måluppfyllelse”. Här tycker jag de har väldigt modesta krav. Det är väl en självklarhet (eller borde vara i all fall) att rätt behörighet är en av de viktigaste faktorerna då i stort sett all forskning visar att läraren är den viktigaste faktorn för bra skolresultat. I sammanfattningen skriver de lite tydligare:

”Elever vars lärare använder en bred arsenal av metoder och verktyg och sina goda ämneskunskaper i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare saknar eller inte fullt utnyttjar sin didaktiska och metodiska kompetens.”

För mig är det solklart att en lärare som ska kunna leva upp till detta måste ha en bred kompetens och denna måste man kunna formalisera (vilket görs i lärarutbildningen, då man bestämt vilken kompetens som anses nödvändig för att kunna titulera sig behörig lärare). Verkligheten ser dock ut på ett helt annat sätt (Skolverkets statistik läsåret 11/12 över behöriga lärare i år 7-9):

Pedagpgisk högskoleexamen år 7-9

(klicka på bilden för att se en större version)

Det blir väldigt tydligt att det skett en avprofessionalisering av läraryrket när så många lärare i Sverige formellt sett är obehöriga.  Att man under några år kunnat komma in på lärarutbildningen med 0,1 poäng på högskoleprovet är inte heller något som kommer att göra att vi om 5-10 år får in massor av duktiga lärare i svensk skola, så problemet försvinner inte av sig självt. Kom inte och säg att detta är enskilda lärares fel!

 

Bevis 2:

När jag gick lärarutbildningen på 90-talet pratades det mycket om den minskade undervisningstiden i ämnet idrott och hälsa och den inverkan på ungdomars hälsa och kondition det skulle leda till. Mycket riktigt – några år senare började larmrapporterna med budskapet att fler blir överviktiga, fler har en sämre kondition, fler sitter still under en större del av dygnet etc komma. Ingen överraskning för alla oss som ser en tydlig koppling mellan orsak och verkan, men tydligen en överraskning för de som genomdrivit förändringen.

Den som vill fördjupa sig mer i förändringen i ämnet idrott och hälsa i olika läroplaner kan läsa mer på länken:

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/3895/1/HT06-2480-18.pdf

 

Hur ligger det till med konsekvensanalyser? Görs det innan en reform/förändring genomförs?

 

Bevis 3: 

För att elever i dagens skola ska kunna ta till sig undervisningen (och förstås klara sig i samhället) är en god förmåga att kunna läsa och skriva det allra viktigaste. Kan man inte det är det oerhört svårt att ta till sig undervisningen i de flesta skolämnen. Även i praktiska ämnen finns det  i dagens läroplan teoretiska inslag som man inte klarar om man inte kan läsa och skriva. På 90-talet ändrades lärarutbildningen så att det inte längre var obligatoriskt för de som läste till lärare att läsa kurserna om hur man lär barn läsa och skriva! 2006 blev det åter obligatoriskt för de som läser till lärare för yngre år att ta dessa kurser. Det betyder att man under en 10-årsperiod utbildade lärare där en stor del inte fick med sig kompetensen att lära elever läsa och skriva. En tydlig avprofessionalisering av yrket. I dag undrar man varför svenska elevers förmåga att läsa och skriva försämrats (t ex resultaten på PISA)…Ingen överraskning för alla oss som ser en tydlig koppling mellan orsak och verkan. Självklart har inte alla lärare som jobbar i Svensk skola utbildats under dessa 10 år, men de signaler som det skickade ut om vad som är viktigt och vad som inte är viktigt ska inte underskattas.

 

Hur var det med konsekvensanalyser innan reformer/förändringar? Görs det?

 

Bevis 4: 

När LPO-94 kom ändrades hela det svenska skolsystemet, men det passerade många obemärkt förbi. Man övergick till en målstyrd skola. Implementeringen av läroplanen var under all kritik och många lärare läste snabbt igenom den tunna läroplanen och placerade den sedan i bokhyllan. Den användes sedan inte aktivt, utan många fortsatte jobba ungefär som tidigare. LGR-11 bygger vidare på en målstyrd skola och en stor skillnad idag är att LGR-11 används aktivt av alla lärare (åtminstone på skolan där jag jobbar) för att hela tiden slå upp vad som faktiskt står i läroplanen, så vi vet att vi gör det som är vårt uppdrag. Det som dock är en stor brist 20 år efter att LPO-94 kom är att man fortfarande inte har en systematisk utbildning för de som utbildar sig till lärare i hur man gör när man jobbar målstyrt! Även här handlar det om systemfel (bristande implementering, en oförmåga att skapa en relevant lärarutbildning samt bristande systematisk fortbildning för de som redan är utbildade lärare) som enskilda lärare inte är ansvariga för. Att målstyrningen skapar en oerhörd press och stress på både lärare och elever anser jag beror på att många missförstår hur det är tänkt att man ska jobba enligt LGR-11 och målstyrning. Alla nationella prov ger dock de som misstolkar läroplanen understöd i den (enligt mig) felaktiga tolkningen att ”allt” ska testas ”hela tiden”. Hade man utbildat alla lärare i målstyrning är jag övertygad om att det hade sett annorlunda ut i skolan med mycket färre stressade lärare och elever.

 

Bevis 5: 

Antal reformer som genomförts de senaste åren. Från 1988/89 fram till idag har närmare 60 större beslut tagits i riksdagen som alla berör skolledaren i dennes yrkesutövning (Nihlfors 2012). Inte så konstigt att lärarna känner att de inte får någon arbetsro eftersom det hela tiden är flera större förändringar som de ska anpassa sig till.

 

Kanske finns det en koppling mellan antalet reformer och försämringen av elevernas resultat? Oberoende av om så är fallet eller inte så kräver varje förändring som görs i skolan energi som läggs på att möta förändringen istället för att höja elevernas resultat. Många förändringar betyder alltså på kort sikt ett energiläckage som just då är kontraproduktivt, även om förändringen på lång sikt kan vara bra. Många reformer/förändringar innebär således ett väldigt stort energiläckage i verksamheten. Ett problem här är att forskning visat att 95% av alla insatser som görs i skolan ger en positiv effekt (större än noll), så det är lätt att tro att insatser som görs per automatik är bra. Därför är det viktigt att förstå att de insatser/förändringar som görs bara är positiva om de har en större effekt än de insatser som görs i dag ty annars kommer resultatet att bli detsamma (eller sämre) än dagens resultat.

 

Gemensamt för alla dessa fem ”bevis” är att det är inte enskilda lärare som är ansvariga. Nedan listar jag ett antal faktorer som man borde titta på istället för att lägga skulden på lärarna:

Görs det en konsekvensanalys innan reformer/förändringar genomförs?

Om svaret är ja: I så fall borde en del reformer/förändringar (se bevis 2 och 3) inte genomförts då man borde kunnat förutsäga innan vilka konsekvenser de får eller så är de ansvariga alldeles för dåliga på att göra konsekvensanalyser. Det andra alternativet är att det finns en dold agenda som man inte vill skylta med och därför genomför man reformerna ändå. Vems ansvar är det i alla dessa olika scenarier? Inte lärarnas!

Om svaret är nej: Vems ansvar är det att man inte gör konsekvensanalyser? Inte lärarnas!

 

Utvärderar man de reformer/förändringar som görs?

Om svaret är ja: Varför tar de ansvariga inte sitt ansvar (se bevis 2 och 3)? Hur hanterar man utvärderingarna (d v s  tar man till sig dem oberoende av om de visar önskat resultat eller inte)?

Om svaret är nej: Hur kan man vara ansvarig för något så viktigt som skolan och inte utvärdera de förändringar som görs?

 

Använder man all skolforskning som finns tillgänglig?

Om svaret är ja: Hur kommer det sig att det genomförs så många reformer/förändringar som  verkar sakna stöd i forskningen?

Om svaret är nej: Hur kan man vara ansvarig för något så viktigt som skolan och inte basera sina beslut på det som den forskning som finns visar att fungerar bra?

 

Tar man sitt ansvar när resultaten försämras?

Om svaret är ja: Varför upplever vi som jobbar i skolan att det är ett ”blame-game”, d v s att alla skyller på någon annan?

Om svaret är nej: Hur kan man vara ansvarig för något så viktigt som skolan och inte ta sitt ansvar?

 

Satsas det tillräckliga resurser på implementeringsarbetet (t ex då det kommer en ny läroplan)?

Om svaret är ja: Hur kommer det sig att skolinspektionen hittar brister på nästan alla skolor som inspekteras? Hur kommer det sig att så många lärare är osäkra på hur de ska tolka det som står i läroplanen?

Om svaret är nej: Hur kan man vara ansvarig för något så viktigt som skolan och inte se till att ett av de två viktigaste styrdokumenten (skollagen är det andra) implementeras så att alla lärare förstår hur man ska jobba utifrån läroplanen?

 

Notering: Implementeringen av LGR-11 har varit mycket bättre än implementeringen av LGR-94, men det krävs mycket mer för att alla lärare i alla klassrum i Sverige ska göra en likvärdig tolkning av läroplanen.

 

VSB! (i matematik används begreppet Vilket Skulle Bevisas (VSB) när man ska härleda ett samband (d v s bevisa varför det förhåller sig på det sättet)).

 

Slutsats: 

Skolan behöver beslut som är forskningsbaserade (d v s gör det som visar sig fungera). Gör en riskanalys innan genomförandet och utvärdera efteråt, så att misstag kan undvikas (samt att man lär av sina misstag). Satsa ordentliga resurser på implementering istället för att i efterhand inspektera och konstatera att det inte fungerar som det var tänkt. Gör en långsiktig skolöverenskommelse som är blocköverskridande så att det inte blir tvära kast fram och tillbaka beroende på vem som har den politiska makten.  Ge lärarna bra förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb så kommer det att visa sig i resultaten och avprofessionalisera inte läraryrket, utan stärk professionalismen istället! Varje system är perfekt anpassat för att ge det resultat det ger! Det innebär att dagens skola ger exakt de resultat som det system man skapat ger förutsättningar att ge. Vill man ha andra resultat får man ändra systemet, inte skylla på enskilda komponenter (i det här fallet lärare) i systemet!

 

Det som jag tycker är mest oroväckande av allt är att det finns ingen som tar ansvar för ovanstående, utan de som har ett ansvar (baserat på det jobb de har) skyller ifrån sig på andra. Detta är förödande anser jag. Om jag ser att de som i en organisation finns ovanför mig inte tar ansvar, vad har jag då för incitament att ta ansvar? Och om vi vuxna som jobbar på skolorna inte tar vårt ansvar, varför ska då eleverna ta sitt ansvar? Inte så konstigt att lärarna får skulden då eleverna får dåliga resultat eftersom man har skapat ett system där eleverna (indirekt) inte uppmuntras att ta sitt ansvar. Tänk på det nästa gång du som har ett ansvar för någon del av den svenska skolan skyller ifrån dig på någon annan. Det finns inga vinnare i ett s k ”blame-game”, utan bara förlorare!

Bookmark the permalink.

2 Comments

  1. Pingback: Skolbloggar | Pearltrees

  2. Skolan skallvara rolig för kunskapstörstande elever.
    Rektor skall vara ansvarig beslutsfattare på skolan.
    Grundläggande regler för hur lektion rent ordningsmässigt skall bedrivas skall varje elev upplysas om.
    Bryter elev regler, som för med sig komplikationer för lärare att bedriva undervisning, kallas rektor till lektionen.
    Rektor förklarar vad som gäller.
    Rektor beslutar åtgärd.
    Elever som obstruerar lektion avvisas antingen från lektionen, eller från skolan, för dagen.
    Elever med koncentrationssvårigheter el.dyl.får gå specialklass.(Eller extralärare under ordinarie lektion.)
    Rektor förklarar för de elever som förstör en lektion att det är totalt oacceptabelt och att relegering är att vänta om ej läraren får bedriva sitt yrke.

    Elever med särskilda behov måste få särskild undervisning.

    Läraren svarar inför rektor att undervisningen fungerar.
    Rektor klargör för ev. störiga elever att de är välkommna i skolan om de inte förstör lektionerna.
    De elever som inte följer rektors anvisningar avvisas från skolan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *