Digitalisering

Sverige har det politiska målet att vi ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Det målet lyfte regeringen fram (igen) när man gick ut med info om den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet (1). Målet har funnits under några år, men det har i skolans värld inte pratats så mycket om det. Jag stötte på målet första gången när jag läste om guldtrappan när den infördes år 2014.

Digitalisering

Då det finns ett (väldigt ambitiöst) uppsatt mål måste man fundera på hur vi jobbar för att nå upp till målet. Jag har via twitter ställt frågan till ”skolsverige” om det finns något enda exempel där vi är på god väg att bli världsledande när det gäller att använda digitaliseringens möjligheter inom skolans värld, men inte fått något enda konkret exempel ännu. Om vi har ett mål som vi inte jobbar mot är det ytterligare ett exempel på hur vi säger att vi i skolan jobbar målstyrt, men där vi i praktiken inte gör det. Att sätta upp ett mål och sedan inte jobba för att nå det kallas för önsketänkande.   

De saker som nu sker i Sverige, t ex att man inför programmering, källkritik mm i läroplanerna fr o m sommaren 2018, inför digitala nationella prov etc är saker som behöver göras, men alla dessa är saker som andra länder redan gjort tidigare, d v s vi följer i andras fotspår. Det behöver inte vara negativt att inte gå först, utan att i stället följa efter i andras fotspår, eftersom man då kan lära av andras misstag, men om man alltid följer efter andra kan man inte säga att man är (världs)ledande. Vill man bli världsledande ska man nyttja datorer och digital teknik till det som de är bra på, inte det som vi människor är bra på och man måste se möjligheter som inte funnits tidigare, något som inte alltid är så lätt. 

Några exempel på andra länder som går före Sverige:

I England publicerades programmering som en del av läroplanen i september 2013 (2). Sverige ligger således fyra år efter England när det gäller programmering i skolan. I Estland var man ännu tidigare ute med programmering i skolan och började i liten skala redan år 2012 (3).

I Finland började man arbetet med att digitalisera nationella prov (i Finland har man studentskrivningar på gymnasiet) år 2016 och arbetet pågår till år 2019. Man har redan genomfört en del digitala nationella prov (studentskrivningar) med elever. I Sverige kommer de första försöken att ske 2018 och 2021 ska allt vara klart. Sverige går således i samma fotspår som Finland, men två år efter Finland (år 2016-2019 i Finland resp år 2018-2021 i Sverige)(4). 

I Sydkorea började man redan 1996 jobba systematiskt med IKT på nationell skolnivå. Nu är man inne på ”steg 5”, där varje steg pågått under en femårsperiod! (5)

Det finns säkert många fler exempel man skulle kunna lyfta fram, men jag tror att du som läsare förstår min poäng.

Extra besvärligt för Sverige blir det när man nu har reviderat läroplanerna, men inte har förändrat innehållet i lärarutbildningen (eller rektorsutbildningen heller för den delen). Det borde förstås ha gjorts i god tid innan revideringen träder i kraft. I nuläget har vi lärarstuderande som när de blir klara ska undervisa elever i digitalisering och programmering, men som inte fått lära sig det på lärarutbildningen. För att inte tala om alla de lärare som redan jobbar i skolorna som ska fortbildas så att de kan undervisa utifrån revideringarna (eleverna ska ha en ”adekvat digital kompetens” och det ska lärarna lära ut) och lärarna i matematik och teknik ska dessutom skapa en progression när det gäller undervisningen i programmering i grundskolan. 

Hur tycker jag att man borde gjort istället? Om jag hade varit ansvarig för skolan i Sverige hade jag tänkt så här: 

Vilka är de största utmaningarna som Svensk skola står inför?

För att svara på den frågan hade jag bjudit in ett antal personer som har mycket god kompetens och olika perspektiv. Tillsammans hade vi brainstormat fram ALLA problem vi kommer på. Efter det hade vi tillsammans rangordnat dem så att det största/allvarligaste problemet hade hamnat på plats ett och det minst viktiga problemet längst ner i rangordningen. 

Några av de problem som hade hamnat högt upp på listan är troligen:

  • Brist på behöriga lärare
  • Skolans kostnader och kommunernas ekonomi; hur säkerställa att alla elever får den utbildning och det stöd som de har rätt till 
  • Lärares kompetens när det gäller digitalisering och programmering
  • Lärarutbildningens avsaknad av digital kompetens och programmering (det finns även andra områden där lärarutbildningen skulle behöva innehålla mer, t ex om olika diagnoser och specialpedagogik) 
  • Bristande likvärdighet i svenska skolor (föräldrarnas utbildningsbakgrund är den viktigaste faktorn när det gäller vilka resultat en svensk skolelev når) 
  • Betygsinflation och olikvärdig bedömning
  • Skolans och utbildningens status i samhället

När vi fått fram en prioriterad lista hade jag bjudit in nyckelpersoner med spetskompetens inom digitalisering och digital transformation till ett (eller troligen flera) möte(n). Där hade jag presenterat de utmaningar som den svenska skolan har (listan som tagits fram) och så hade vi brainstormat kring ”Hur kan digital teknik nyttjas för att lösa de problem som den svenska skolan har?”. 

Jag vet förstås inte vad för lösningar som hade kommit från ett sådant upplägg, men är övertygad om att det hade varit en väg där vi i Sverige hade varit på god väg mot målet att vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Några saker jag ser framför mig som hade kunnat vara ett tänkbart utfall är t ex: 

  • Att nyttja digital teknik för distansundervisning i stor skala (lärarbrist). De duktigaste lärarna inom ett visst områden kan ju undervisa alla elever i Sverige idag (visste du att Apples Siri är den ”lärare” i världen som undervisar flest i engelska, flera hundra miljoner personer (vi tänker på Siri som en assistent, men Siri är faktiskt ”lärare” också)) och att rekrytera lärare till landsbygdsskolor i ämnen som har lite undervisningstid är svårt. Distansundervisning är också ett sätt att kostnadseffektivisera utbildningen.  
  • Att erbjuda alla (oberoende av ålder och bostadsort) möjlighet att läsa gymnasier och högskole/universitetsutbildning (exempel: har man förkunskaperna som krävs kan man erbjuda alla att läsa på gymnasiet (oberoende av om man går i år 8 eller är 25 år) m h a digital teknik. De som har behov av mycket lärarstöd går fysiskt på en gymnasieskola och de som kan ta till sig undervisningen självständigt läser på distans). 
  • Att ta fram en motsvarighet till Spotify, men inom utbildning. Om inte någon i Sverige gör det kommer någon i något annat land att göra det. 
  • Ta fram en standard för digital kommunikation när det gäller alla aktörer som levererar lösningar för skolbruk (t ex digitala läromedel, lärplattformar, administrativa system mm) så att de kommunicerar sömlöst med varandra. Viktigt när det gäller att leva upp till GDPR. 
  • Digital undervisning för sk ”hemmasittare”. Viktigt att minska tröskeln så att steget att komma tillbaka till skolan är så litet som möjligt.  
  • Nyttja digital teknik till att ge stimulerande utmaningar till högpresterande elever som idag ofta är understimulerade då de för ofta ska göra samma sak som de andra eleverna.

Det finns säkert många fler och ännu bättre lösningar som en sådan expertgrupp hade kommit fram till. Jag tror att ett av problemen som finns är att vi är så fast i gamla tankemönster att det är svårt att se var och hur den digitala tekniken verkligen skulle kunna komma till sin rätt. Därför pratar vi t ex om ifall eleverna ska anteckna med papper och penna eller med dator på lektionerna, när vi egentligen borde prata om hur digital teknik kan transformera hela undervisningsväsendet. 

Om man letar inom andra sektorer än skolan är det mycket enklare att hitta goda exempel där digital teknik används för att bli världsledande. Företag som Amazon, Alibaba, Airbnb, Google, Uber med flera nyttjar digital teknik för att bli världsledande (bättre än konkurrenterna). Ett annat exempel där man utnyttjar algoritmer inom ett område som vi inte förknippar med digitalisering, men där man nått resultat i världsklass hittar man i Tyskland där man använt algoritmer för att bygga den bästa möjliga konsertbyggnaden 

Vill vi inom undervisningssektorn bli världsledande och jobba för att bli det eller ska vi lägga ner vad som visat sig vara en politisk floskel?

Källor:

  1. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/10/regeringen-beslutar-om-nationell-digitaliseringsstrategi-for-skolvasendet/
  2. https://www.theguardian.com/technology/2014/sep/04/coding-school-computing-children-programming
  3. https://www.forbes.com/sites/parmyolson/2012/09/06/why-estonia-has-started-teaching-its-first-graders-to-code/#7b9a5f751aa3
  4. https://www.ylioppilastutkinto.fi/sv/studentexamen/den-digitala-studentexamen
  5. Professor Heeok Heo vid institutionen för Computer Education vid Sunchon National University, Sydkorea, föreläsning i Sverige i mars 2017; bok ”Världens bästa undervisning”, Studentlitteratur, sid 63
Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *