20 reflektioner om undervisningen ur elevperspektiv

Den här veckan har jag följt elever på högstadiet under två heldagar. En dag följde jag en klass och en annan dag följde jag en annan klass. De lektioner där eleverna har haft eget arbete har jag gjort samma uppgifter som eleverna gjort (i de ämnen där detta varit möjligt – jag har inte gjort det på språkvalslektioner där jag inte kunnat språket eleverna läst). I de fall där eleverna jobbat två och två eller i grupper har jag gjort motsvarande uppgifter själv.

Jag följde eleverna enligt deras schema. Mina raster var exakt desamma som elevernas, min lunch densamma som elevernas osv. För att störa eleverna så lite som möjligt (och därmed få uppleva hur eleverna verkligen har det) satte jag mig längst bak i klassrummet under alla lektioner.

Totalt deltog jag under tio lektioner under dessa två dagar, fördelat på sex lektioner ena dagen och fyra lektioner den andra dagen. De erfarenheter som detta givit mig skulle vara nyttigt för alla skolledare och lärare att ta del av. Jag rekommenderar de som har möjlighet att avsätta en heldag för att följa en klass ska göra det för att själv uppleva det jag gjort. Har man inte den möjligheten så ger det en hel del att vara med en eller två lektioner också, men en heldag ger perspektiv som man inte får vid enstaka lektionsbesök. Att uppleva elevperspektivet själv är något helt annat än att tänka sig in i hur man tror det är att vara elev i ett (mitt, ditt eller någon annans) klassrum. Jag har gjort många lektionsbesök (både i min roll som skolledare och i rollen som observatör inom våga visa-projektet tidigare) på olika skolor och är van att observera både lärare och elever. Trots denna vana gav det här sättet att observera vad som sker på lektionerna mig väldigt mycket som jag inte upplevt på samma sätt tidigare. De som inte själva har möjlighet att besöka andras lektioner under hela skoldagar får hålla till godo med min beskrivning nedan. 

 

Nedan följer 20 reflektioner som jag gjort under dessa två dagar

Reflektion 1: Klasser kan vara väldigt olika.

Det går inte som lärare att tro att man kan göra exakt lika i två olika klasser. Man måste (och det gör nästan alla lärare) anpassa sin undervisning utifrån den grupp elever som man har lektion med. I ett skolämne observerade jag två olika lärare som samplanerat och som genomförde ”samma” lektion, men på två olika sätt genom att de anpassat den gemensamma planeringen utifrån hur de själva är som lärare och hur klasserna är. De lektionerna var väldigt intressanta att besöka, då de gav ytterligare en dimension av hur man kan göra ”samma sak” på olika sätt.

Reflektion 2: Att sitta still hela tiden är mycket jobbigare än man tror!   

De flesta lektionerna jag var med på satt eleverna stilla i stort sett hela tiden. Lärarna däremot stod eller gick runt större delen av lektionstiden. Då är det lätt som lärare att glömma bort hur mycket stillasittande det blir för eleverna. Jag hade rejält med träsmak i baken i slutet av skoldagen. Det är imponerande att se hur många elever som trots allt klarar av att sitta stilla så mycket och länge utan att klaga.

Reflektion 3: Det är jobbigt att vara koncentrerad hela tiden!

En stor del av många lektioner går ut på att eleverna ska vara koncentrerad och lyssna. Många elever klarar det bra, men en del gör inte det. I en av klasserna hade lärarna kommit överens med ett par elever att de fick gå på en kort promenad runt skolan efter en viss tid av lektionen. Den lösningen fungerade bra för de eleverna.

Reflektion 4: Det är många byten av fokus från ett ämne till nästa under en skoldag för eleverna.

När en lärare kommer in i klassrummet vill den i stort sett alltid att eleverna ska komma till ro och ställa om fokus till det skolämne som står på schemat. Många elever klarar detta bra, men en del har svårt för att ”ställa om hjärnan” från det skolämne de nyss haft till det skolämne de ska ha. Det betyder inte att det är fel på dig som lärare eller att de är ointresserade av ditt ämne. 

Reflektion 5: Det blir varmt och dålig luft i klassrummet när 25-30 elever sitter en hel lektion och arbetar koncentrerat.

Ena dagen var det ingen som vädrade klassrummet under skoldagen och sjätte och sista lektionen var det både varmt och dålig luft i klassrummet, något som inte är bra förutsättningar för inlärning. 

Reflektion 6: Eleverna får inte vara med och påverka särskilt mycket.

Lärarna kanske tänker att eleverna fick ju vara med och påverka det här under min lektion, men totalt sett under en skoldag är det inte stor del av det som händer i undervisningen som de är med och påverkar. Självklart finns det undantag från detta, även om jag inte såg så mycket av det under dessa två dagar.

Reflektion 7: Lärare inom olika ämnen vill att elever ska utveckla samma förmågor, men lärarna pratar ofta om förmågorna på olika sätt

Detta gör att man inte uppnår någon synergieffekt, utan i vissa fall förstår inte eleverna att det är samma förmåga som olika lärare vll utveckla. Om lärare pratade ihop sig och skapade gemensamma förhållningssätt för att utveckla de förmågor som är gemensamma i många ämnen skulle eleverna kunna nå längre än de gör nu.

Reflektion 8: Lärare i olika ämnen samkoordinerar sällan sina planeringar.

Det innebär att elever ibland kan ha skoldagar som består av i stort sett bara föreläsningar, andra skoldagar som består i stort sett bara av eget arbete/styrt arbete eller fritt arbete. Ur elevperspektiv kan det bli väldigt enformiga dagar.

Reflektion 9: När jag kom hem från arbetet dessa dagar var jag väldigt trött.

Nu är eleverna vanare med att sitta still och koncentrera sig på skolämnet än jag är, men jag tror nog att de också blir trötta. Att då som elev ha med sig en massa läxor hem kanske inte är så produktivt och kanske inte ger den inlärningseffekt som läraren hoppas på.

Reflektion 10: Eleverna behöver sina raster. 

Eleverna har många korta raster och om en lärare drar över tiden så blir det knappt någon paus alls för eleverna.

Reflektion 11: Det är vanligt att lärare frågar klassen kollektivt ”om de hänger med?”.

Jag vet inte vad lärare förväntar sig för svar. Oftast är det några elever som svarar och de kan inte representera hela klassens åsikter. Vill man som lärare veta om eleverna hänger med eller inte är det bättre att använda någon annan metod där man ser på individnivå hur många som tycker att de hänger med.

Reflektion 12: En hel del elever uppvisar en bristande studieteknik.

Högstadielärare tänker ofta att eleverna fått lära sig det på låg- och mellanstadiet, men de behöver fortsätta utveckla sin studieteknik på högstadiet.

Reflektion 13: Lärare som är duktiga på att jobba med språket, svåra ord etc på ett bra sätt har fler elever som hänger med längre tid under lektionerna.  

Det är inte bara språklärare som behöver jobba med språket i sitt ämne, utan det gäller många andra ämnen också. 

Reflektion 14: Många lektioner har inte den verkningsgrad som läraren hoppas att lektionen ska ha.

En bensinmotor ska ha så hög verkningsgrad som möjligt (d v s kunna använda så mycket av energiinnehållet i bränslet som möjligt för att driva bilen framåt). Om vi jämför en lektion med en bensinmotor så är det en hel del lektioner som inte har den verkningsgrad som läraren hoppas att lektionen ska ha. Går man till gymmet och tränar får man bara starkare muskler om man lyfter vikter som är tillräckligt tunga för att muskeln ska behöva anstränga sig. På samma sätt är det med elevernas hjärnor i skolan. Det är bara när hjärnan utmanas och ”tvingas” tänka som eleven utvecklas. Under en rätt stor del av många lektioner kan eleven själv välja om den ska träna sin hjärna eller inte och det valet gör eleverna. En del tränar mycket under alla lektioner och en del tränar nästan inte alls.

Reflektion 15: Det är inte alls säkert att eleverna kommer ihåg vad ni gjorde förra lektionen ni hade ämnet.

När en lärare har lektion med eleverna kan de ha haft 10-15 lektioner sedan du hade dem senast. Därför är det viktigt att lärare pratar om vad ni gjorde förra lektionen innan man kommer in på vad ni ska göra idag. Många lärare är duktiga på detta, men inte alla.

Reflektion 16: Eleverna i en klass kan vara med om vissa saker MYCKET oftare än du tror.

De två klasserna jag besökte är till viss del olika. Bägge klasserna beskrivs av lärarna som är välfungerande klasser. En av de saker som skiljer mellan de här två klasserna är att den ena har svårare med ljudnivån i klassrummet. Periodvis är eleverna tysta (t ex vid genomgångar), men det räcker med ett störningsmoment så stiger ljudnivån direkt i den klassen. Med facit i hand önskar jag att jag fört statistik över hur många gånger lärarna sa till eleverna om ljudnivån, men det gjorde jag inte. Eleverna i den klassen blev tillsagda över 50 gånger under den skoldag jag följde klassen att ljudnivån skulle sänkas. De flesta lärare använd antingen ”Sssccchhh!” eller sa att eleverna skulle vara tysta och fokusera på det de höll på med. Det sistnämnda sades med hög röst för att överrösta eleverna och då blir det än mer ljud i klassrummet, d v s det är på sätt och vis kontraproduktivt. En lärare hade ett system med färgkoder på tavlan som beskrev vilken ljudnivå som gällde för stunden (och som förändrades under lektionen beroende på vilket moment som pågick). Det systemet fungerade ganska bra, men då de andra lärarna inte använde det blev det inte enhetligt ur elevperspektiv. Med lite enkel matematik kan det alltså vara så att eleverna i den klassen blir tillsagda 200-250 gånger på en vecka att de ska vara tystare. Trots detta fungerade tillsägelserna, men ofta med en ganska kortvarig effekt. I den andra klassen behövde lärarna nästan aldrig göra motsvarande tillsägelser. 

Reflektion 17: Eleverna kommer inte att komma ihåg allt du säger.

När du som lärare tycker att du varit otroligt tydlig när du informerat eleverna om något och de ändå inte kommer ihåg vad du sagt kan det bero på att de haft tio andra lektioner sedan du berättade/informerade eleverna och eleverna kommer ihåg ganska lite av den information som de hör, kanske så lite som en procent om det gått några dagar sedan eleverna lyssnade på din tydliga information.  Vilken procent som de ska komma ihåg är det faktiskt du som lärare som kan styra över genom ditt sätt att berätta saker och hur du fokuserar på det viktigaste. Om den viktigaste informationen kommer sist i en lång genomgång är det inte troligt att eleverna lägger den på minnet.

Reflektion 18: Det du lär ut är inte det som eleverna lär in.

Det finns ett ”filter” mellan dig som lärare och eleverna. Allt som du säger och gör tolkas på individnivå av eleverna och alla elever har olika förutsättningar och erfarenheter som väger in när de tolkar det som görs under lektionen och därmed blir inlärningen olika på individnivå.

Reflektion 19: Eleverna är duktiga på att anpassa sig och göra sitt bästa

Med tanke på hur skolan och en skoldag ser ut för eleverna är de duktiga på att anpassa sig och göra så gott de kan. Uppmuntra därför eleverna för allt bra de gör och fundera vad som är ett hinder för de elever som inte lyckas så bra i skolmiljön. Det är få elever som inte vill lyckas i skolan. 

Reflektion 20: För att nå fram till eleverna på bästa sätt underlättar det om du som lärare kan se helheten ur elevperspektiv.

Har eleverna haft jobbiga teoretiska lektioner hela dagen måste du troligen anpassa upplägget av din lektion för att eleverna ska orka lära sig något under din lektion. Om du ignorerar detta och bara ”kör på” är risken stor att eleverna inte får ut mycket av din lektion och istället blir frustrerade för att de tycker att de inte förstår.

 

Slutligen några förslag på saker som lärare kan göra för att förebygga det som jag skrivit om i reflektionerna ovan:

  1. Lägg in rörelsepauser i lektionerna. Det räcker med korta pauser och om du inte får in det naturligt i ditt ämne, ta rörelsepauser! Dessa rörelsepauser är bra både för att motverka stillasittandet och arbetet vid dator/lärplatta.
  2. Vädra ur klassrummet mellan lektionerna så att det är en bra miljö i klassrummet även sista lektionen för dagen.
  3. Ha en röd tråd där du börjar med att prata om vad ni gjorde förra lektionen ni hade ämnet, prata om vad ni ska göra idag och avsluta med en kort koppling till vad ni ska göra nästa gång (om det redan är bestämt).
  4. Diskutera tillsammans i kollegiet vad elevinflytande betyder och hur ni kan göra för att öka elevinflytandet
  5. Hitta arbetsuppgifter som går att göra på olika nivåer så alla elever får träning så ofta som möjligt. Att använda värderingsfrågor där alla elever tar ställning är ett exempel på ett arbetssätt som aktiverar alla elevers hjärnor samtidigt.
  6. Samkoordinera planeringarna mellan olika skolämnen för att variera arbetssätten under en skoldag för eleverna (”omväxling förnöjer” är ett bra ordspråk i det här fallet).
  7. Prata ihop er om hur ni presenterar de förmågor som finns i flera ämnen. Här kan Göran Svanelids ”The big 5” vara ett sätt att ha ett gemensamt förhållningssätt till förmågorna.
  8. Använd något verktyg för att under lektionen kolla av om elverna är med och förstår det som sker under lektionen. Det kan vara ett digitalt verktyg, t ex Mentimeter där man ställer en fråga som eleverna svarar på eller analoga motsvarigheter, t ex färgade kort/muggar där eleverna visar grönt om de är med, gult om de inte längre förstår allt och rött om de känner att de inte längre förstår. Då kan du som lärare under lektionen anpassa undervisningen istället för att bara ”köra på” och hoppas att eleverna hänger med.
  9. Fundera över om det går att använda ”no hands-up” så alla elever tänker till när en fråga ställs eller om eleverna kan diskutera två och två innan de ska svara på en fråga som du ställer till eleverna (i vanliga fall får eleverna väldigt kort betänketid när en lärare ställer en fråga och då är det ett fåtal elever som anstränger sig och en del elever struntar i att tänka då de vet att de inte hinner tänka ut ett svar på den korta tid som de har till förfogande).
  10. Fundera över de läxor du ger eleverna.
  11. Var noga med att respektera elevernas raster. Eleverna behöver dem.
  12. Träna studieteknik med eleverna. Det är väl investerad tid som kommer att ge en högre verkningsgrad i framtiden, vilket mer än väl kompenserar för den tid som det tar just nu.
  13. Fundera över vad i språket/vilka svåra ord etc i ditt ämne som kan vara ett hinder för elevernas inlärning. Jobba systematiskt med detta och hitta strategier för att underlätta för eleverna så kommer fler elever att nå längre i ditt ämne.
  14. Hitta andra gemensamma strategier än att höja rösten för att jobba med ljudnivån i de klasser där det inte är studiero. Att använda rösten för att överrösta eleverna är kontraproduktivt.
  15. Om eleverna inte kommer ihåg saker du berättat för dem kan det finnas många naturliga orsaker till detta. Tolka det inte som att det är elevens fel. Det finns massor med faktorer som kan vara hinder som eleven inte kan styra över som är orsaken. Ha tålamod!
  16. Eftersom mycket av undervisningen är lärarstyrd blir det ganska få tillfällen då undervisningen faktiskt utgår från elevens egna intressen. Fundera om du som lärare kan få in fler moment som utgår från elevens intressen i din undervisning. 

Då vi har gått från att prata om läxor till att prata om resor till Thailand i debatten i media hoppas jag att det här blogginlägget kan hjälpa till att flytta diskussionerna till att börja prata om det som händer under lektionstid i stället! Det är vad som händer under lektionerna som avgör om vi har en bra eller dålig skola i Sverige och vill vi förbättra skolan är det där vi ska lägga fokus!

Bookmark the permalink.

32 Comments

  1. sören holdar

    Utmärkt läsvärd artikel. Tack!
    Den reflektion som infinner sig hos mig under läsningen är emellertid: men herregud måste vi BERÄTTA detta för examinerade lärare med fem års utbildning och ofta många års yrkeserfarenhet? Jag har för vana att vid diskussioner om ordning, motivation etcetera be mina kollegor återkalla sig en pedagogisk dag och dess stillasittande, matande och många gånger brist på stimulans. När väcks engagemanget? Jo, när du blir road eller provocerad. (punkterna 2, 3, 6, 11, 13, 14, 17 och 18.)
    Reflektion nummer 7 och dess motsvarande kommentar kan jag inte undgå att kommentera. Göran Svanelids ”Big five” är snarast ett varumärke för att sälja föredrag och böcker och bör under inga omständigheter användas (som modell) i pedagogiska diskussioner med utgångspunkt i Läroplanen. Bilden är dessutom möjligen språkligt ”catchy” men knappast relevant. (Hur skulle det jämföras med The big five som uttrycker att under en safari pricka av Afrikas fem stora vilt – som dessutom skiftar beroende på geografiskt område och guidens preferenser). Dessutom och viktigare är hur diskussionerna rör sig från läroplanens kunskapskrav mot ett diffust prat om förmågor. Det är med förmågor som med tex penna, papper och datorer. De är ARBETSREDSKAP eleven behöver behärska i lägre eller högre grad för att klara de mål och kunskaper läroplanen kräver – vi sätter inte betyg på ”förmågor”, vi sätter betyg på kunskaper!

    • Tack för din feedback!

      Tyvärr har vi halkat in på ett spår där vi inte pratar särskilt mycket om det som sker på lektionstid, så det behöver lyftas upp på agendan. När det gäller förmågorna kan man ha många synpunkter, men jag tycker det är få som har en samsyn i frågan och då tycker jag en modell kan vara ett bra sätt att få igång diskussionerna. Modeller är just modeller, d v s ett stöd, inte en absolut sanning. Att man valt rubriken Big Five är ingen stor sak för mig. Den går att ersätta med andra begrepp (vilket en del också gjort). För mig är det viktigaste med skolan att eleverna utvecklas och lär sig saker. Betygen är en liten del av detta, men betygen har fått ett väldigt stort utrymme (många elever lär sig för betygens skull, inte för lärandets skull) idag. Håller med dig om att eleverna lär sig bättre om de är roade och/eller engagerade. Därför är en viktig fråga att prata mer om hur vi gör för att lyckas med det. Här är det tydligt att samhället förändrats. Det elever roades/engagerades av för 15 år sedan är inte alls säkert att elever roas och engageras av idag.

      • sören holdar

        Litegrann kan jag även diskutera att elever många gånger lär sig för betygen istället för att lära sig för livet. Frasen har använts åtminstone i femtio år (skulle vara intressant att söka på ;- ) Men nog kan det vara så att vi lär oss för livet även när vi pluggar för betygen. Hela skolan är, eller borde iallafall vara, en väg att finna sina talanger och intressen för att kunna fördjupa sig i dem* – ibland i yrket, ibland som fritidsintresse och emellanåt som både och. *Här kan man i vanlig ordning ta idrottsämnet (idrott och hälsa) som tydligt exempel: det ska ge oss goda vanor men även vara en väg att gå vidare i specialintressen; för mig blev det att springa långt, för andra bollspel etc

  2. intressant att du kom fram till samma slutsatser som man gjorde i USA (artikel i Washington Herald, som delades på Facebook nyligen). Bra dock att vi fick en svensk vinkel på fenomenet. Hör gärna av dig om du vill göra något tillsammans. Kan vara kul med en annan typ av undersökning, i flera kommuner. Vi kan brainstorma tillsammans.

    • Jag tror skolor i västländer har mycket gemensamt och att man därför ser liknande saker oberoende av i vilket land man besöker en lektion. Sen finns det förstås en del saker som är specifika för ett lands skolsystem. Det beskrivs väldigt bra i en bok. Tror det är ”The Teaching gap” som beskriver matematikundervisningen i 3 olika länder där de tydligt ser likheter mellan lektioner inom ett land som beror på en kultur i det landet och där skiljer sig länderna åt, men samtidigt finns stora likheter även mellan länderna.
      Just nu har jag inte tid/möjlighet att göra någon undersökning i flera kommuner tillsammans, men det låter intressant, så kanske någon gång i framtiden.

  3. Samplanera. Diskutera tillsammans i kollegiet. Prata ihop er. Hitta gemensamma strategier. Det vill nog de flesta lärare. Men när? Hur gör du som skolledare för att skapa den tiden för dina medarbetare? Till och med: Vädra ut emellan lektionerna, måste planeras. Vem ska öppna och vem ska stänga? Och den brännande frågan: Vem har handtaget till fönstret?

    • sören holdar

      Precis. Trots i det närmaste fantastiska simultankapacitet är läraren beroende av organisationen

    • Tiden är ett stort dilemma. De tider som lärare har arbetstid då eleverna inte är i skolan är ofta några få timmar per vecka fördelade på ett par eftermiddagskonferenser. Jag tror inte att alla diskussioner går att få in på den begränsade tiden. Däremot kan vi se över vad vi pratar om på den mötestid som vi har. Pratar vi om det som sker på lektionerna eller något annat? Kan vissa saker som vi pratar om på gemensamma möten hanteras på något annat sätt (t ex information som man kan läsa in själv?) Några möten i mindre skala (en kollega diskuterar med en annan) kan hinnas med under elevernas skoldag, men inte heller i den omfattning som vore önskvärt, då det för många lärare finns en hel del sådana möten som man vill/behöver ha med olika personer. Det är viktigt att denna diskussion om tid och förutsättningar sker på alla nivåer (ansvariga politiker, skolledning och på lärarnivå). Däremot tror jag att det är svårt att lösa (vi kan hjälpas åt att skapa bättre förutsättningar än i dag, men jag tror inte det går att hitta lösningar fullt ut inom befintlig ram) om inte en av två saker inträffar: 1. Vi gör om hela strukturen i skolan så att lärarna får väsentligt annorlunda förutsättningar än de har idag (vilket jag inte tror kommer att inträffa inom en snar framtid) 2. Lärare använder en del av förtroendetiden till att planera tillsammmans.

      För att vi ska nå så långt som möjligt är det viktigt att alla på alla nivåer hjälps åt att hitta funktionella lösningar. I nuläget är det för många som hoppas att någon annan ska lösa problemet och som diskuterar helt andra saker (t ex läxor, utlandsresor) istället. Jag vill med mitt inlägg lyfta upp saken så vi (på alla nivåer) börjar prata om rätt saker. Jag har inte någon färdig lösning, men jag är övertygad om att om vi pratar med varandra istället för om varandra blir det mycket bättre. Hur långt vi sedan lyckas komma i frågorna vet jag inte, men alla steg i rätt riktning är bra!

    • Jag har hört väldigt många lärare i Sverige som det senaste året sagt att de aldrig fått besök av en skolledare under sina lektioner. Jag har alltid tyckt det är viktigt och försökt göra lektionsbesök hos alla lärare regelbundet. Att följa en klass under en hel dag är ett sätt för mig att visa att man kan göra på nya sätt och därmed få ny input. Att någon annan gjort det tidigare är bra, men det är tyvärr alldeles för få lektionsbesök som sker, vilket är en annan sak som borde diskuteras på alla nivåer.

  4. Caroline Lindfors

    Hej!

    Jag tycker att det du gjort är mycket bra och självklart skulle det vara intressant för mig som lärare att kunna göra samma sak. Men det slår mig att mycket av detta beror på tidsbrist och på att vi lärare har stora klasser, lite planeringstid, ännu mindre planeringstid tillsammans med kollegor och att man som lärare också är väldigt trött när man kommer hem. Med det vill jag säga, att jag tror att många lärare är medvetna om sina brister (förmodligen precis just det du tar upp) men har inte energi, tid, tillräcklig lön (för att sätta den energin tillbaka i klassrum/extra planering på fritiden).
    Mycket kan man ändra med små medel, men mycket måste det finnas mer tid och pengar till. Jag tycker inte att detta alls är konstigt och det du kom fram till ser man som lärare också och tänker på hela tiden och försöker att förbättra. För man vill göra ett bra arbete. Men jag tycker mycket av detta också är en ledningsfråga och kanske till och med en fråga för våra kära politiker.
    Tack för mig!

    • Hej Caroline, tack för din feedback! Du har helt rätt! Det handlar om insatser på alla nivåer för att skapa förutsättningar för lärare att genomföra förändringar i klassrummet. Jag är övertygad om att om lärare pratar mer om det som sker i klassrummet och vad man skulle vilja göra som man inte mäktar med inom befintliga förutsättningar samtidigt som skolledare och politiker också diskuterar det som sker i klassrummet ökar förutsättningarna för att vi ska få till önskad förändring. Oberoende av vad man tycker om andra och vad de borde ändra på så är det bara sig själv som man faktiskt kan ändra på. Därför har jag frågat mig: Vad kan jag göra? Utifrån mitt svar på den frågan har jag t ex prioriterat att vara ute bland eleverna så mycket som möjligt samt prioriterat strukturerade lektionsbesök hos alla lärare med uppföljningssamtal. Jag menar inte att alla lärare ska göra allt jag föreslagit, men om alla kan göra en eller två förändringar blir effekten totalt sett tämligen stor för eleverna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *