Behov av systematisk fortbildning

Jag har sedan sommaren 2013 varit aktiv i sociala medier (främst twitter, facebookgrupper och genom att blogga) i frågor som rör skolan, skolutveckling, IKT och målstyrning. Det finns ett antal personer som är väldigt kunniga som gärna delar med sig av sina kloka tankar, vilket gör detta till fantastiska forum för att hämta inspiration samt ta del av goda tips och idéer eller för att dela med sig av tips och idéer till andra. Trots detta har jag haft en känsla som gnagt inom mig att i samma takt som antalet personer ökat i dessa forum är det fler och fler som anammar ett koncept, men där resultatet inte blir så bra som önskat när det genomförs i den egna undervisningen.

Jag gillar att hitta modeller som man kan använda som hjälp och därför har jag tagit fram en sådan modell som beskriver det jag upplever.

Skärmavbild 2014-11-30 kl. 13.02.17

Bilden ovan beskriver 4 olika ”nivåer” av lärare.

Nivå 1 är de som har en helhetsförståelse för läroplanen och hur man ska tolka den. Utifrån denna helhetsförståelse hittar de strategier och metoder för hur man i praktiken kan göra för att leva upp till det som står i läroplanen. De som befinner sig på den här nivån gör sällan som andra, utan man tar ofta fram egna metoder (t ex flippad undervisning, använda programmering i undervisningen, använda Minecraft i undervisningen, man byter ut läroboken mot Algodoo eller Geogebra eller liknande verktyg etc). Man använder en lärobok som komplement, men man följer sällan eller aldrig en lärobok rakt av. De beslut och vägval man gör blir i stort sett alltid bra tack vare att man har en helhetsförståelse av läroplanen och skolan på systemnivå.

Nivå 2 De som befinner sig på den här nivån har god förståelse för läroplanens intentioner och tack vare detta kan man ta efter de goda exempel och metoder som lärare på nivå 1 har tagit fram. Resultatet i klassrummet blir bra då man som lärare förstår varför dessa metoder är bra sätt att få eleverna att nå målen. Man har också en god kunskap om elevernas nuläge, så man kan värdera olika metoder mot varandra och man väljer de metoder som är framgångsrikast.

Nivå 3 Lärare på nivå 3 har inte lika god helhetsförståelse för läroplanen och dess intentioner, vilket gör att man har svårare att välja de effektivaste metoderna för att få eleverna att nå målen. Det är inte ovanligt att lärare på den här nivån fortsätter med delar och moment som härstammar från tidigare läroplan(er), då man är trygg med dessa. Att de inte alltid passar ihop med nuvarande läroplan blir ett problem. På den här nivån har lärare ofta svårare att motivera varför eleverna ska göra det som man gör på lektionerna. Detta beror delvis på att läraren inte själv har svaret klart för sig. På den här nivån följer läraren ofta en läroboksstruktur och det är en av delförklaringarna till att en del lärare befinner sig på den här nivån och inte utvecklar sin förståelse för läroplanen, ty man har lämnat över det ansvaret till en läroboksförfattare. På den här nivån vet man oftast inte hur man ska göra för att få eleverna delaktiga i planeringen av undervisningen, utan det eleverna kan påverka är oftast redovisningsform. Man vill leva upp till läroplanens intentioner, men man har inte alltid förmågan att göra detta.

Nivå 4 På den här nivån finns lärare som inte är intresserade av att följa läroplanen, utan som istället vill göra på sitt eget sätt även om det strider mot det som står i läroplanen. I bästa fall har man läst läroplanen, men struntar i det som står där och i sämsta fall har man inte ens läst läroplanen. De som befinner sig på den här nivån är inte lämpliga som lärare och borde söka ett jobb inom någon annan bransch.

Det som händer när en ”nivå 3-lärare” eller en ”nivå 4-lärare” tar efter en metod/modell som en ”nivå 1-lärare” tagit fram är lite olika. För en del lärare blir utfallet bra och för en del andra blir det inte det. Det beror bl a på vilken metod/modell det handlar om och hur det ser ut på skolan man jobbar, vilka klasser man undervisar, vad eleverna är vana med sedan tidigare etc. Det är dock sällan den ”quick-fix” som läraren önskar att det ska vara. Som jämförelse skulle jag kunna ta att jag ser en erfaren hantverkare som utför ett hantverk där jag själv är inte är så kunnig. Jag kan lära mig några smart sätt som hantverkaren använder, men jag kan aldrig tro att jag skulle kunna göra hantverkarens jobb. Jag måste dessutom förstå när jag ska använda de smarta sätt som jag lärt mig och när jag inte ska göra det. Extra tydligt blir det om det handlar om en elinstallation. Bara för att jag sett en skicklig elinstallatör in action skulle jag inte göra elinstallationen själv nästa gång. Den dolda kunskapen som installatören besitter har inte jag. På samma sätt är det med lärare som tar efter andra lärares metoder och modeller, har man inte den tysta kunskapen kan utfallet bli helt annat än det önskade. Det är också vanligt att lärare på lägre nivåer i min modell börjar med att välja metod oberoende av var eleverna befinner sig kunskapsmässigt och vilka mål de ska nå och då blir resultatet sällan bra.

Lars-Erik Björklund har skrivit avhandlingen ”Från novis till expert: Förtrogenhetskunskap i kognitiv och didaktisk belysning”. I avhandlingen beskriver han en modell som bröderna Dreyfus tagit fram och som Björklund har översatt till svenska. Modellen har likheter med min tankemodell. Nedan beskriver jag modellen väldigt förenklat. 

Steg 1: Novis – beroende av fast struktur och tydliga regler och metoder.

Steg 2: Avancerad nybörjare – erfarenhetsbaserad kunskap börjar ersätta novisens metoder.

Steg 3: Kompetent – många erfarenheter gör att man lärt sig sortera och prioritera och använda dessa erfarenheter till att ta mer funktionella beslut.

Steg 4: Den skicklige –  använder ett holistiskt perspektiv för att fatta beslut. Man utgår från mönster istället för enskilda fakta. Lärare på den här nivån anpassar undervisningen direkt under lektionen när de känner att eleverna inte hänger med.

Steg 5: Experten – är totalt engagerad och uppvisar ett skickligt framförande av sina förmågor.

För att knyta ihop mitt budskap så tänker jag att om en lärare vet vilken nivå den befinner sig på så är det lättare att sträva mot att nå nästa nivå. De saker som behöver göras för att nå nästa nivå är ju olika beroende på vilken nivå jag befinner mig på just nu, så vet jag inte min nuvarande nivå så är det osannolikt att jag lyckas ta mig till nästa nivå (på samma sätt som de insatser som skolsverige behöver göra är specifika utifrån den nivå vi befinner oss på, se tidigare blogginlägg).

På en skola befinner sig lärarna på olika nivå och därför är det svårt att tro att gemensam identisk fortbildning för alla ska lyckas höja alla lärare till nästa nivå. Däremot kommer inte heller enskilda fortbildningsinsatser (t ex gå på en föreläsning en em) att ge någon större förändring i vardagen. Det som krävs är en långsiktig systematisk fortbildning. Denna behöver dessutom kopplas till läroplanen så att vi säkerställer att det som sker i klassrummet sker i enlighet med läroplanen. Ju mer fortbildningen inkluderar läroplanen, desto större möjlighet att fler lärare lyckas nå nästa nivå i min modell, då förståelsen för läroplanen är det viktigaste momentet för att lyckas med detta.

Med förhoppning om att skolorna satsar på långsiktig systematisk fortbildning och inte tror att alla facebookgrupper ska vara en ”quick-fix” för alla lärare!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *