Skolans styrning

Skolans styrning i Sverige lämnar en hel del att önska och så har det varit under en väldigt lång tid. Det är alltså inte (bara) enskilda personer, utan systemet med styrningen av den svenska skolan, som är problemet.

Bild Skolans styrning

 

Jag skulle vilja lyfta ut en specifik del som verkar vara ett genomgående tema i bristerna – konsekvensanalyserna. Det finns tre tänkbara scenarier:

  1. Antingen görs ingen konsekvensanalys alls innan ett beslut/en reform tas/genomförs.
  2. Man gör en konsekvensanalys, men man är antingen väldigt dålig på att göra detta eller så färgas analysen av det utfall man vill få igenom, d v s man överdriver fördelarna och minskar riskerna.
  3. Man gör adekvata konsekvensanalyser, men man struntar i vad de visar och tar beslut/genomför reformer i alla fall, troligen av politiska orsaker.

Är man ansvarig för det svenska skolsystemet är det dels rimligt att man förstår att skolsystemet fungerar som en oljetanker, d v s det tar väldigt lång tid att ändra riktning (reformer tar ofta 10-30 år innan de genomsyrar hela skolsystemet) och därför måste man dels börja i väldigt god tid och dels styra mot rätt riktning och dels är det rimligt att man på samma sätt som en kapten på en oljetanker ser till att man befinner sig i en position så att man ser vad som händer längre fram, mot horisonten, inte att man fokuserar på ”här- och nu-frågor” hela tiden. Här finns det tydliga brister i styrningen av det svenska skolsystemet. Det finns ingen samsyn mellan olika politiska partier och det finns inget långsiktigt tänk kring skola (som man t ex har haft länge i Finland – oberoende av vem/vilka som vunnit ett val fortsätter skolverksamheten i stort sett som tidigare med det övergripande målet att alla skolor ska vara bra skolor), d v s vart är den svenska skolan på väg? Alla partier tänker på nästa val och vilka löften som kan vinna väljare – och det gör att man inte har koll på hur vi kan undvika de grynnor som finns längre fram – för man tittar inte ens efter dem, och därför går det Svenska skolsystemet på grund gång på gång!

Några exempel för att försöka belysa vad jag menar med bristanda konsekvensanalys samt fel åtgärder (d v s att man inte styr oljetankern så som man borde):

1. Under en period skulle man till varje pris inkludera alla elever i vanliga skolklasser. Att det faktiskt finns elever som inte (oberoende av om man försökt anpassa verksamheten på alla tänkbara och otänkbar sätt) klarar att gå från kl 8 till 15 med 29 andra elever ignorerade man. Konsekvensen för en del av dessa enskilda elever blev katastrofal, men även för många av de andra elverna i dessa klasser. Man skapade för ofta av ekonomiska orsaker inte heller de förutsättningar som krävdes för att det skulle kunna bli lyckat resultat. Resultatet blev i praktiken mer stök och mindre studiero.

Åtgärd för att minska stöket som uppstått: Ordningsbetyg/ordningsomdöme

2. Under lång tid har man skurit ner på många yrkeskategorier som jobbar i skolan. Det kan handla om färre vaktmästare, färre speciallärare, skolkuratorer, skolpsykologer och skolsköterskor, studie- och yrkesvägledare som gjort att de som är kvar fått ansvara för fler och fler elever. Vi vet att BUP är chokade av alla ärenden som de fått ta hand om, så elevhälsan borde stärkas, inte tunnas ut. Allt detta har ökat lärarnas arbetsbelastning oerhört mycket, när de tvingats göra sådant som andra yrkeskategorier borde göra.

Åtgärd för att minska lärarnas arbetsbelastning: man inför en ny yrkesroll, lärarassistenter.

3. Jan Björklund ville införa betyg i lägre åldrar – för att höja elevernas resultat. Han uttryckte vid något tillfälle ”Jag tror det är bra!” Att evidensen för att det skulle leda till högre betyg saknas var inte viktigt. Han hävdade även att länder som presterar bra i PISA har betyg tidigare än vad Sverige har, men det är inte heller sant (bland både länder som ligger före och efter Sverige i PISA finns många exempel på tidig respektive sen start för betyg – jag har skrivit om det tidigare http://www.jlsu.se/betyg-i-ar-4-en-losning-eller-en-desperat-atgard/).

Åtgärd: Man införde betyg i år 4 som försöksverksamhet.

4. Högre lärarlöner; frågandes hårt av fackförbunden under många år (jag är för att lärarna ska ha högre löner, men inte utan att ma gör en konsekvensanalys och hanterar de negativa konsekvenserna) och efter lång tid har de fått som de velat. Lärarlönerna har generellt stigit kraftigt de senaste 10 åren (dock mer i vissa geografiska områden och alla lärare har inte fått en hög löneökning). Som en konsekvens har kostnaderna för kommunerna skjutit i höjden, vilket gjort att idag är det ca 90% av kommunerna som skär ner på skolan (effektiviseringar kallas det). Det innebär i praktiken att lärare får jobba hårdare/mera och att stödet från viktig ”kringersonal” (se punkt 2 ovan) minskar ytterligare.

Åtgärd för att minska den försämrade arbetsmiljön: man inför en ny yrkesroll, lärarassistenter.    

5. En kraftigt växande lärarbrist. Idag saknas ett stort antal behöriga lärare och antalet växer. Antalet som utbildas på lärarutbildningarna är inte i närheten att lösa de tomma platserna som finns idag och framöver.  Det här är ingen nyhet, utan det har man känt till under lång tid, men de ansvariga på riksnivå har inte axlat kaptensrollen och börjat svänga oljetankern i god tid, utan nu när vi går på grund försöker man desperat hitta någon lösning som skulle undvika grundstötningen.

Åtgärder för att försöka begränsa skadorna (går inte att undvika skador): Införa lärarassistenter, ta fram material för att försöka stötta de obehöriga som man tvingas anställa.

Det skulle gå att fylla på med många fler exempel, men jag tror du som läsare förstår min poäng. Det som är gemensamt för alla dessa exempel är dels att det verkar brustit med konsekvensanalysen (eller ibland t o m med arbetet innan konsekvensanalysen), dels att det hela tiden är fokus på nästa val, d v s max fyra år framåt (och ibland så lite som några veckor framåt) – långsiktigheten saknas och framför allt att man aldrig backar tillbaka det som visat sig att det inte fungerar i praktiken, utan åtgärden/lösningen när det inte blivit bra är i stort sett alltid något helat annat! Med den här inställningen kommer vi att fortsätta köra på grynna efter grynna och ingen tar ansvaret för att fundera ut en bättre strategi som gör att vi undviker grynnorna. Är man inte redo att axla ansvaret som kapten på oljetankern och säkerställa att man inte går på grund ska man inte ta det jobbet!

Läsning för den som vill fördjupa sig:

Obehöriga lärare har vi testat i Svensk skolan tidigare – det var katastrofalt för elevernas resultat. Läs mitt blogginlägg från år 2013!

Lärarassistenter har testats – med inget eller negativt resultat när det gäller inverkan på elevernas lärande och ökade kostnader för skolsystemet! – i Storbritannien och Nya Zeeland. 

Allt som skolan ska ansvara för som inte har direkt med kunskapsinlärning att göra (och som ofta landar i lärarens knä då det inte finns tillräckligt med stödfunktioner på skolorna).

En kurator ansvarar för 950 elever.

Hälften av kuratorerna ansvarar för över 500 elever.

Det tar tid – Utbildningsdepartementet 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *