Måste undervisningen förändras?

Måste undervisningen förändras? Det var ju så bra på 80- och 90-talet, kan vi inte gå tillbaka till det?

Varje dag produceras 25 000 000 000 000 000 000 byte data. Över 90 % av all världens data (information) har skapats under de två senaste åren!

Det innebär att världen inte ser ut på det sätt vi vuxna tror att den gör. När vissa vuxna värderar den analoga världen högre än den digitala exkluderar man större delen av den information som finns. En intressant notering i sammanhanget är att när det blir en konflikt mellan vuxnas sätt att se på världen och ungdomars sätt att se på världen har de vuxna alltid ”rätt” och ungdomarna alltid ”fel”. Det tyckte troligen din mor- och farföräldrar också tidigare och det tycker antagligen du när det gäller dina barn. Just nu handlar mycket av den diskussionen om det analoga kontra det digitala. Införandet av begreppet skärmtid (som nu verkar vara på väg bort) är ett sådant exempel. Att en del vill kasta ut datorerna från skolan är ett annat. 

Maste-undervisnigen-forandras

När vi som är vuxna idag gick i skolan fanns det en stor, men ändå begränsad mängd data, vilket innebar att det gick att paketera det som vi som ansågs som det viktigaste i läroböcker och ha en lärare som var ämnesexpert som ofta använde förmedlingspedagogik för att vi skulle lära oss det som stod i boken (och helst lite till). Elevernas kunskaper testades ofta på prov och provresultaten var tungt vägande vid betygssättning. Elever som var duktiga på att replikera det som stod i boken fick (oftast) bra resultat på proven och därmed bra betyg. Det betyder inte att förmedlingspedagogik är dåligt; om elever ska lära sig samma saker är det ofta en bra metod, men om elever ska lära sig olika saker är det ofta en dålig metod. I skolan förr i tiden var grundtanken att alla elever skulle lära sig samma saker. Själv minns jag att jag lärde mig en enda ny sak de två första åren i skolan (då jag redan kunde läsa och skriva när jag började år 1). Detta p g a att alla skulle göra exakt samma saker och vi började med bokstaven A… 

Jag menar att det är inte hållbart att bygga upp skolsystemet på det sättet längre. Vissa basala kunskaper (t ex läsa, skriva, räkna, källkritik etc) kan man undervisa på ett liknade sätt för alla, men man måste fortfarande anpassa undervisningen utifrån elevens förkunskaper. Det är alldeles för många elever som fått börja med att lära sig bokstaven A i skolan trots att man kunnat hela (eller stora delar av) alfabetet redan innan man började skolan. Vi vuxna skulle aldrig gå med på att sitta ett helt år och gå igenom sådant som vi redan kan, men att utsätta barn för det verkar vara okej. Vill vi i skolan uppfattas som professionella måste vi agera professionellt och det här är ett tydligt exempel på motsatsen. 

Att fortsätta med en skola där majoriteten av eleverna ska lära sig samma saker är inte hållbart (enligt mitt sätt att se på saken). I OS 1896 tog man bronsmedalj med tiden 12.6 sekunder på 100 meter för män. Idrotten har utvecklats oerhört tack vare att man lärt sig hur kroppen fungerar och hur man därför ska träna för att prestera så bra som möjligt. En viktig del i detta är insikten att alla måste individanpassa vissa delar av sin träning. I skolan har vi inte anammat motsvarande när det gäller hur hjärnan fungerar och hur vi borde lägga upp undervisningen för att eleverna ska optimera sin inlärning. En del av detta är faktiskt att undervisningen ska anpassas utifrån elevernas förkunskaper (på samma sätt som vi aldrig skulle gå till gymmet med 25 elever och köra bicepscurl med en 10-kiloshantel för alla – något som är helt otänkbart, men som ofta händer i skoalns värld (inom andra områden)). Att det i sin tur kräver att vi organiserar skolan annorlunda än i dag är en självklarhet, men en stor utmaning.  

Jag hoppas verkligen att läromedelsproducenterna tänker om när det gäller digitala läromedel. När det händer intressanta saker i samhället ska lärare redan nästa skoldag ha tillgång till intressanta texter (skrivna av experter), bra bilder, filmer, illustrativa kartor etc samt en lärarhandledning som stöd. Lite grann som snöröjningen fungerar, när det inte snöar är det mindre arbete och när det snöat mycket får man ”jobba dygnet runt”. Eleverna ska aldrig behöva utsättas för information som är 10 år gammal (om den förändrats över tid).

När mängden data ökar blir det svårare att sortera ut vilken data (information) som är relevant och de vuxna som tycker att vi ska kasta ut datorerna från skolan/undervisningen säger indirekt att > 90% av all information som finns i världen ska inte vara en del av undervisningen för att den vuxna inte tycker det. Då mängden data som finns är så stor kommer det i praktiken att bli så att den mesta informationen inte används i undervisningen, men att vara den som bestämmer vilken information som ska vara en del av skolan och vilken som inte ska vara det är ett stort ansvar, inget man lättvindigt gör (förutom i vissa diktaturer där censuren tar bort all ”obekväm” information).

Många som försöker ta reda på hur arbetsmarknaden ser ut i framtiden siar om att ca 50% av de jobb som finns idag inte finns om 15-20 år. Då måste vi fundera kring vad behöver eleverna ha med sig när de gått ut skolan för att klara sig i samhället och för att försörja sig i framtiden. Svaret på den frågan är inte det som skolan levererade på 80- och 90-talet.

Det obekväma svaret är faktiskt att undervisningen behöver förändras, vilket i sin tur innebär att vi har över 100 000 lärare i Sverige som behöver kompetensutvecklas för att kunna ”ställa om” sin undervisning så att den anpassas till vad eleverna behöver lära sig i skolan. Det betyder inte att allt lärarna gjort tidigare är dåligt och en hel del kommer de att kunna fortsätta att göra, men inte allt. Läroplanen i Sverige har hängt med ganska bra i och med att man fokuserat på de sk förmågor som man ser att är viktiga i framtiden. Tyvärr har implementeringen av läroplanen (och därmed alla de olika tolkningar av läroplanen som finns) samt konstruktionen av kunskapskraven inte varit lika framgångsrika. Det sätt man sätter betyg på skapar en oerhörd stress hos ambitiösa elever, vilket är kontraproduktivt när man vill att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt. Att vi trots detta fortsätter på den inslagna vägen är svårt att försvara. Allt som gör att eleverna lär sig mindre än de skulle kunna göra är inte försvarbart (om inte alternativet är oerhört dyrt).

När det gäller nationella prov befinner man sig fortfarande i en fas där man ser ”utantillkunskap” som det viktigaste (taget från skolverkets frågor och svar kring nationella prov):

Får elever använda dator?

Det beror på. I vissa delprov och ämnen kan eleven använda dator för att själv skriva. För många elever är det naturligare att skriva på ordbehandlare än med än papper och penna.

Tänk på att minska risken för fusk. Se till att nätuppkoppling inte finns tillgänglig, så att elever inte hämtar information eller kommunicerar via internet.

Om eleven skriver på dator, ska dokumentet skickas för utskrift direkt eller sparas tillfälligt för senare utskrift. Därefter ska dokumentet slängas.

Engelska

Om eleverna använder datorer vid provtillfället ska skolan se till att eleven inte använder otillåtna hjälpmedel som kontroll av grammatik och stavning,

Källa:Skolverkets frågor och svar kring nationella prov

Jag häpnas över det som förmedlas när man granskar texten (min tolkning av skolverkets svar):

  • Datorer är till för att skriva på
  • Att hämta information från nätet eller att kommunicera över nätet är fusk
  • Att skicka in det producerade materialet digitalt duger inte. Det ska skrivas ut på papper och sedan lämnas in. Den digitala versionen ska raderas.
  • Att använda hjälpmedel för att förbättra grammatik och stavning är fusk.

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att man gör ovanstående av någon sorts försök till jämlikhet (då alla elever på alla skolor inte har tillgång till varsin dator). De signaler det skickar till eleverna då de på lektioner kan använda datorer, internet, digitala hjälpmedel mm, men när det är dags för prov får man inte använda detta är väldigt konstiga. Det hör inte hemma i ett målstyrt system! För mer än 10 år sedan experimenterad jag med prov där eleverna fick ha med sig allt material (boken, egna anteckningar etc) och hade jag undervisat idag skulle jag lägga mycket energi på att skapa uppgifter där eleverna får använda alla tillgängliga hjälpmedel även då jag testar elevernas kunskaper. Om jag tänker hur det ser ut på arbetsplatser så är det en självklarhet att man använder andra personer, datorer, stavningskontroll, internet mm för att lösa sina arbetsuppgifter. Att inte använda alla de resurser som finns till förfogande vore dumt. Hur kommer det sig att vi inte kommit längre i skolans värld? Vi ska väl förbereda eleverna för det som de möter i samhället och på arbetsplatser, inte det som man mötte i samhället och på arbetsplatser på 80-talet? När det gäller de nationella proven måste de förändras, annars kan vi lägga ner dem!

Det jag beskriver ovan betyder inte att s k faktakunskaper är oviktiga. De kanske är viktigare än någonsin, men exakt vilka faktakunskaper som är viktiga är svårare att välja ut och därför måste vi öppna upp för elever att få med sig olika faktakunskaper från skolan. Saker som att lära sig hur jag lär mig, att ha en förmåga att lära om, att kunna samarbeta och att kunna använda alla de hjälpmedel som finns tillgängliga är faktorer som är värda mer i framtiden. Det är troligt att en stor del av dagens skolungdomar måste skapa sina egna jobb i framtiden och då kommer de att behöva ha med sig verktyg för detta och var ska de få dessa verktyg om inte i skolan? Förmågan att lära om är inte direkt något jag fått med mig från den ”korvstoppningsskola” som jag gått i, men idag finns alla möjligheter att lära sig nya saker, bl a genom den goda tillgången till bra instruktionsfilmer på t ex YouTube. Det innebär att även jag lär mig nya saker hela tiden (trots den skolgång jag haft; inte tack vare).

Skärmavbild 2015-01-25 kl. 14.48.36

Bookmark the permalink.

3 Comments

  1. Pingback: Tänkvärda blogginlägg | Pearltrees

  2. Sören Holdar

    Johan.
    Det finns, tyvärr, en hel del att säga om inlägget. För det första är det fel och ur debattsynpunkt även rätt ”billigt” att likställa mängden tillgänglig information med mängden värdefull information. Det allra mesta är som twitterflöden och andra replikskiften, fotouppladdningar osv. snarast information av privatpersonliga intressen och inte faktatung kunskap.

    I såväl inledning som avslutning faller också du i fällan att konstruera en falsk motsättning mellan ungas respektive vuxnas syn på världen. Det är en generalisering utan substans alls, omöjlig att ringa in och bygga diskussion från; vilka ska räknas som vuxna? Vilka som unga? När drar vi gränsen i tid och hur flyttar vi den, alltså när räknar vi in olika generationsskiften? 1969, 1999, 2009 etc? Dels är (som i din avslutning) talet om att vi inget vet om framtidens samhälle och arbetsmarknad och skolan därför obsolet något som regelbundet återkommer över generationerna, jag minns det från min skoltid och om du rannsakar minnet säkert också du från din som huvudsakligen låg ett 20tal år senare. Lustigt nog fortsätter de flesta som hävdar det där med omöjligheten att förutse framtidens kunskaper och arbeten precis som du med att göra just det – berätta hur framtiden kommer att se ut.

    Tyvärr torgför inlägget en hel del gamla, jag vill tom mena föråldrade åsikter om skola, inlärning, faktabaserade kunskaper osv och egentligen skulle jag kunna inskränka kritiken till det ett enstaka ting du nämner att du lärde dig i småskolan. Men vi människor fungerar inte så. NÄR eller i vilket sammanhang undgår minnet, det är oftast oviktigt och hjärnan sorterar bort det. Så även om du hade en riktigt usel lärare lärde du dig minsann en hel del. Bland annat lade dina lärare grunden till de kunskaper som gör att du ett trettiotal år senare kan driva en blogg och föreläsa om exempelvis IT i skolan. Själv råkar jag minnas att fröken Kihlgren någon gång under årskurserna 3 till 6 berättade att bofinken låter som den spanska floden Guadalqivir. Faktum är att vi faktiskt minns påfallande lite av vår barndom annat än i form av brottsstycken.

    Inlägget skulle kunna göras längre men jag avslutar med att påpeka att våra styrdokument vilka vi har att följa (om än vi självklart ska ha en kritisk blick) talar om ”kunskaper” och ”Kunskapskrav” – det är vad vi har att bedöma och betygssätta. Inte någon slags ”förmågor”. (Ordet som sådant återkommer några enstaka gånger i LGr-11 företrädesvis i samband med kunskapsinnehållet i språk). Och jag kan inte låta bli att undra något lite över om påfallande många skoldebattörer ”i tiden” faktiskt haft en så bedrövlig skoltid som de påstår – ”Förmågan att lära om är inte direkt något jag fått med mig från den ”korvstoppningsskola” som jag gått i* – – – jag lär mig nya saker hela tiden (trots den skolgång jag haft; inte tack vare)” – eller om de bara så att säga fjädrar sig i det. (Monty Python gjorde en utomordentlig satir över fenomenet – vi bodde i en skokartong på motorvägen. ”Lucky you!”
    Bästa hälsningar Sören

    *Var alltså inte så säker på det du 😉

  3. Pingback: Läsvärt | Pearltrees

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *