Tänk utanför ramen!

Som vanligt svämmas sociala medier över av länkar till artiklar om läxor så snart det skrivits en ny artikel om ämnet. I förrgår var det DN som skrev om ”Stor brist på kunskap om läxor” där man försöker reda ut vad forskningen om läxor egentligen säger.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det står ingenting om läxor i läroplanen (LGR-11). Att förbättra skolan i Sverige handlar om att med högsta möjliga kvalitet leva upp till det som står i läroplanen, inte om att leva upp till allt möjligt som inte står i läroplanen. Ju mer kraft och energi som läggs på annat, desto mindre kraft och energi finns kvar till det som är uppdraget. Jag skulle istället vilja använda rubriken ”Stor brist på kunskap om hjärnan” och fokusera på det istället för läxor.

Man ser ofta begreppet ”att befästa sina kunskaper”, både i diskussioner om skolan och i diskussioner om läxor (i fallet med läxor så skulle läxor vara viktiga för att eleverna ska ”befästa sina kunskaper”).

Min fråga är: vad betyder att ”befästa sina kunskaper” egentligen?

En sökning på nätet ger inte något entydigt svar. Om jag tittar på ett ord i taget och börjar med ordet befästa hittar jag bl a följande

”förstärka någots sammanhang”

”förstärka sammanhanget”

”stärka”

och för ordet kunskap (enligt Wikipedia):

”Kunskap är inlärd teoretisk förmåga att förstå, återge och tillämpa information och idéer, exempelvis faktauppgifter om skeenden och sakförhållanden, tillvägagångssätt, regler, samband, begreppsdefinitioner, innovationer, orsaksförhållanden, förklaringsmodeller och prediktionsmodeller. En person kan förvärva kunskap genom att memorera och internalisera information som andra har kommunicerat, exempelvis genom studier. En person kan också själv utveckla ny kunskap genom att dra slutsatser ur praktiska erfarenheter och upptäckter, genom att syntetisera (kombinera) annan förvärvad kunskap eller genom systematisk forskning med hjälp av vetenskapliga metoder.”

På engelska hittar jag följande om ”consolidate knowledge”

”Consolidation is the progressive postacquisition stabilization of long-term memory. The term is commonly used to refer to two types of processes: synaptic consolidation, which is accomplished within the first minutes to hours after learning and occurs in all memory systems studied so far; and system consolidation, which takes much longer, and in which memories that are initially dependent upon the hippocampus undergo reorganization and may become hippocampal-independent.”

Förklaringen till ”consolidate knowledge” tycker jag är bäst, då den är den enda som går in på vad det egentligen handlar om, d v s synapser i hjärnan och långtidsminne. Om information inte finns i hjärnan så kan man inte heller göra mycket av det som står i läroplanen (t ex det som kallas förmågor), att analysera, reflektera, källkritiskt granska osv. Att man kan slå upp faktakunskaper på nätet hjälper inte då vårt korttidsminne är otroligt begränsat. Däremot så specificerar inte läroplanen exakt vilka faktakunskaper som ska användas vid analys, reflektion etc, vilket jag tycker är bra. Det är bättre att ha möjligheten att bygga undervisningen på elevernas intresse än att alla elever ska kunna exakt samma saker.  

Att arbetsminnet är otroligt begränsat kan du testa genom att titta på och försöka memorera raden med siffror och bokstäver nedan (titta på raden under 15 sekunder, memorera så mycket du kan, täck över raden, vänta 15 sekunder och återge sedan så många siffror och bokstäver du kommer ihåg i rätt ordning):

4K7b1S3G2f8j1L6Z

De flesta människor klarar mellan 4 och 9 bokstäver/siffror och det visar på vilken otroligt begränsad kapacitet vårt korttidsminne (arbetsminne) har. Långtidsminnet däremot har en oerhört stor kapacitet, men tyvärr har de allra flesta inte lärt sig hur man gör för att bestämma vad man ska komma ihåg. I skolan har man ofta jobbat med minnesramsor för att försöka skapa rätt kopplingar i långtidsminnet, men det är en väldigt ineffektiv metod (trots det är ramsor och repetition de vanligaste metoderna i skolan och ”planlös” repetition är också en ineffektiv metod). Hjärnan har i storleksordningen 100 – 130 miljarder nervceller och varje nervcell har kontakt med tusentals andra nervceller via synapser. Antalet kopplingar i hjärnan blir ofantligt stort och därmed också kapaciteten, bara man får lära sig hur man gör för att själv bestämma vad man vill memorera och hur länge man vill memorera det. Tyvärr lärs inte detta ut i skolan. 

Vad står det då om detta i LGR-11?

Det står ingenting om minnesteknik eller studieteknik, men det står:

s9: Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga.

s 15: Skolans mål är att varje elev tar ett personligt ansvar för sina studier…
s 19: Skolans mål är att varje elev utvecklar ett allt större ansvar för sina studier

s 199 Undervisningen (i samhällskunskap) ska ge eleverna verktyg att hantera information i vardagsliv och studier och kunskaper om hur man söker och värderar information från olika källor.

s 224-227 (centralt innehåll i svenska): Språkliga strategier för att minnas och lära. Progressionen mellan stadierna ser ut på följande sätt:

  • åk 1-3  till exempel att skriva ned något man talat om.
  • åk 4-6  tankekartor och stödord.
  • åk 7-9  identifiera nyckelord och föra anteckningar.

Det finns alltså en formulering i läroplanen om strategier för att minnas och lära, men de exempel som ges på hur det ska gå till är inte heller de särskilt effektiva. Nu kanske någon läsare protesterar och tycker att t ex tankekartor är ett bra verktyg. Då uppmanar jag dig som läsare att plocka fram allt innehåll i en tankekarta som du jobbade med för minst 3 månader sedan ur minnet. Om du brukar jobba med anteckningar med stödord uppmanar jag dig att plocka fram informationen (ur minnet) om anteckningar som är minst 3 månader gamla. Högst troligt gick det inte så bra. Däremot är det inget problem att plocka fram minnen från vissa händelser som hände för flera år sedan. Dessa händelser är troligen starkt förknippade med starka känslor, då det är ett sätt att förstärka de synapskopplingar som sker i hjärnan, vilket i sin tur gör att man minns bättre/under längre tid.

Hjärnan skiljer sig från t ex en anteckningsbok eller ett fotoalbum på det sättet att det vi minns inte finns (rent fysiskt) i hjärnan, utan det skapas kopplingar mellan nervceller och ju starkare kopplingar det finns desto bättre minns vi. Sättet att få hjärnan att skapa dessa kopplingar är genom att jobba med mentala bilder och sättet att plocka fram informationen är att ha en ”trigger” som sätter igång rätt synapser. Allt detta kan man åstadkomma medvetet om man lär sig hur det fungerar. 

Tänk utanför ramen

Visste du att Sverige är ett av de länder som är bäst i världen de tävlingar som anordnas i bästa minne? Vi har en världsmästare och han heter Jonas von Essen. En annan svensk som tidigare tävlat och som är intresserad av att lära ut hur man gör är Mattias Ribbing. Mattias var med i ett tv-inslag nyligen och han har även skrivit böcker, bl a vägen till mästarminne, där han beskriver hur man kan lära sig dessa minnestekniker.

Förr i tiden ansågs minnesteknik vara något flummigt och det hade ganska dåligt rykte. Idag fås ryktet delvis av att de tävlingar som anordnas verkar lite konstiga (t ex har Jonas von essen memorerat ordningsföljden på spelkort i kortlekar och i korrekt ordning återgivit alla spelkort i 26 kortlekar och ytterligare 6 spelkort i den 27:e leken (d v s totalt 1352 spelkort i rätt ordning)). Det är inte användbart i skolan att memorera spelkort, men det visar vilken enorm potential det finns i hjärnan som vi inte använder i skolan/undervisningen idag. Tänk om alla elever i hela Sverige redan i lågstadiet fick lära sig dessa minnestekniker (då teknikerna baseras på bilder kan man lära sig dem i ung ålder), vilket otroligt försprång våra elever skulle få gentemot alla andra länders elever. Det skulle vara som att byta fordon från en cykel till ett höghastighetståg. Konkurrensfördelen skulle vara enorm. De flesta elever idag går 9 år i grundskola, 3 år på gymnasiet och många går efter det ytterligare minst 3 år i skolan (universitet/högskola eller motsvarande). Det innebär att eleverna under upp till 15 år i skola skulle ha nytta av att i lågstadiet lära sig effektiv minnesteknik (och dessutom resten av livet, men nu fokuserar jag på skolan) En annan intressant sak är att man kan ”programmera” hur länge man ska komma ihåg något, d v s är det en inköpslista man ska komma ihåg när man handlar i affären kan man göra så att man glömmer den efter man varit och handlat, men om det är viktig information som man behöver för många år framöver kan man använda effektiv repetitionsteknik (i motsats till den ineffektiva repetitionen som många elever använder idag) som gör att man kommer att minnas informationen lång tid framöver. De här minnesteknikerna är inget hokus-pokus, utan har stöd i den hjärnforskning som sker. Tyvärr är kopplingen mellan den senaste hjärnforskningen och den undervisning som sker i grundskolor väldigt svag. Här finns ett stort förbättringsområde. Den nyaste forskningen om hjärnan måste ut till grundskolorna och till lärarna! Först då kan vi sluta lägga energi på fel saker. Ett annat sådant exempel där energi läggs på fel saker är lärstilar som läraren Niklas Mörk nyligen skrev ett blogginlägg om. Alla lärare jobbar ju dagligen med att stimulera elevernas hjärnor, så därför är det otroligt viktigt att veta så mycket som möjligt om hur hjärnan fungerar, hur vi lär oss etc. Intressant i sammanhanget är att de flesta pedagogiska teorier som vi använder i skolan idag är väldigt gamla (många runt 100 år) och på den tiden visste man mycket mindre om hjärnan och hur den fungerar än vad vi vet idag (även om det fortfarande är väldigt mycket som hjärnforskarna inte vet och behöver forska vidare kring). Om man tittar på idrott är det otänkbart idag att använda samma träningsmetoder som man använde för 100 år sedan, då kunskapen om kroppen och musklerna utvecklats och därmed har man hittat nya träningsmetoder som är mycket effektivare. Det är huvudorsaken till att resultaten inom idrott har utvecklats  väldigt mycket från slutet av 1800-talet fram till idag (en annan är förstås användandet av dopingpreparat, men även utan doping skulle resultaten idag vara överlägsna de för 100 år sedan). Min önskan är att vi inom skolan gör samma resa, d vs vi tar till oss den kunskapen som finns om hjärnan och förändrar hur vi jobbar i skolan utifrån den nya kunskapen istället för det man trodde för 50-100 år sedan. Ett bra ställe att börja på är att lära ut effektiva minnestekniker till lärarna och eleverna.

Tillbaka till diskussionen om läxor.

Det finns de som förespråkar läxor, men bara om det är ”rätt” läxor, det finns de som är emot läxor och det finns de som tycker att läxor är okej, de har ju ”alltid” funnits.  Några försöker se vad forskningen säger om läxors effekt, men det är svårt att isolera läxor för att få ett verkligt facit kring läxors effekt. Jag är övertygad om att vi skulle kunna komma bort från dessa diskussioner och samtidigt få tiden i skolan att räcka till genom att utbilda alla elever i hela Sverige i effektiva minnestekniker. Då skulle ingen onödig tid (varken i skolan eller hemma) behöva läggas på kvantitativ ineffektiv repetition, vilket skulle ge utrymme för att lära eleverna det de ska kunna under befintlig lektionstid. Idag förs även förslag om att förlänga grundskolan (från nio till tio år) fram, men man måste titta på skillnad mellan kvalitet och kvantitet. Med högre kvalitet är jag övertygad om att befintlig undervisningstid räcker till och det jag beskriver är en outnyttjad väg till högre kvalitet i skolan. Att göra mer av samma ger bara små förändringar av resultatet.  

Skolkommissionen

Det har precis bildats en skolkommission i Sverige. Kommisionens mål* är höjda kunskapsresultat, förbättrad kvalitet i undervisningen och en ökad likvärdighet i skolan. Mitt förslag till kommissionen är att sätta sig in i det jag beskriver i texten ovan och fundera på hur kan vi genomföra detta i praktiken, då det skulle resultera i måluppfyllelse inom alla de tre mål som kommissionen har. Tänk vad de elever som börjar år 1 i grundskolan till hösten skulle kunna prestera under sina 9 år i grundskolan om onödig tid inte behöver ägnas åt ineffektiv träning att minnas saker. Vilka PISA-resultat skulle de få i år 9? Jag garanterar att de skulle utklassa alla andra länder! **  Andra utmaningar som kommissionen har på sitt bord är bl a hur får vi alla lärare som jobbar i skolan att förstå det målstyrda system som de jobbar i (något som inte är fallet idag p g a bristande inmplementering av läroplanerna och avsaknad av utbildning inom målstyrning) och IKT som är en stor utmaning på många sätt och vis (inte datorer/plattor i sig, men användandet av IKT och hur ska skolan möta de utmaningar som finns med allt snabbare samhällsförändringar; är det t ex rimligt att skola måste bedrivas i en fysisk skolbyggnad i framtiden?)

* Skolkommissionen ska bland annat utgå från OECD:s slutliga rekommendationer från den tematiska granskningen av svensk skola (d v s där man jämför Sverige med länder som lyckas bättre i PISA). Intressant i sammanhanget är att om vi gör samma saker som alla andra kan vi inte förvänta oss ett annat resultat än andra får. Om alla tar efter de som presterar bäst idag, då är risken stor att vi inte använder sådant som inte finns inom skolsystemet i något land idag, men som skulle tillföra ett stort mervärde. Alla kan inte heller ligga över medelvärdet (en matematisk omöjlighet), så det finns även nackdelar med att jämföra skolsystem på det sättet som görs idag.

** ”Enligt Astrid Pettersson, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, skulle resultaten i PISA öka med 52 Pisa-poäng om vi fick elever att sluta skolka och om eleverna inte hade sen ankomst till lektionerna med ytterligare 30 poäng (enligt OECDs beräkningar).” Min kommentar:  Om så ”enkla” åtgärder ger sådan resultathöjning, vilka resultathöjningar skulle det jag beskriver då kunna ge? Om Sverige höjer sina resultat på PISA med 100 poäng är vi i toppen…

Några avslutande ord

Om vi vill nå bättre resultat i framtiden är inte lösningen att titta bakåt för att se vad som fungerade i gårdagens skola. Att genomföra gårdagens pedagogik i dagens klassrum kommer inte att förbereda eleverna för morgondagens samhälle!

Källor:

www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.psych.55.090902.142050

Skolkommissionens uppdrag: http://www.regeringen.se/sb/d/19898/a/257128

Tv-inslag, Mattias Ribbing: https://www.youtube.com/watch?v=LsLv-8Jhe0E

Skärmavbild 2015-01-25 kl. 14.48.36

 

Bookmark the permalink.

2 Comments

  1. Pingback: Skolutveckling - annhja1 | Pearltrees

  2. Pingback: Tips från andra pearltreeare | Pearltrees

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *