Det finns åtskilliga exempel på systemfel i den svenska grundskolan. Nedan listar jag några av dem.
1. I läroplanen från 1994 införde man målstyrning i svensk skola. Tyvärr så fortbildade man inte lärarna i hur man jobbar målstyrt, utan det skulle var och en lära sig själva. Jag jobbade inte i svensk skola när läroplanen implementerades, men det är väldigt tydligt att implementeringen inte var i närheten av vad den borde varit. 15 år senare kallades läroplanen från -94 fortfarande för ”den nya läroplanen”. Inget bra betyg för arbetet med att få lärarna att jobba i enlighet med läroplanen. I läroplanen från 2011 fortsätter det målstyrda arbetssättet, men fortfarande kan få lärare jobba målstyrt.
2. När man införde att lärarna skulle jobba i arbetslag gavs lärarna ingen fortbildning (eller möjligtvis väldigt lite fortbildning) i varför man införde förändringen eller vilken tanken med att jobba i arbetslag är. Fortfarande idag finns många lärare i svensk skola som inte förstår varför man jobbar i arbetslag. En del av dessa ser inget mervärde i det och vill därför ”köra sitt eget race”. I dag finns inget tvång på att ha ämnesövergripande arbetslag, men det är inte heller bra att hoppa fram och tillbaka mellan olika system.
3. IKT är en starkt växande sektor i svensk skola idag. I en del kommuner jobbar man fullt ut med 1-1 (en elev – en dator). Ansvaret för att göra något bra av alla datorer som finns i skolan ligger på de enskilda skolorna. Den enda stora satsning som gjorts hittills, PIM, var tyvärr inte vad som behövdes. PIM gav lite grundläggande färdigheter, men är inte alls vad som behövs/krävs för att en lärare ska känna att den vågar släppa läroböckerna och istället jobba utifrån LGR-11 och använda de möjligheter som datorerna erbjuder för att leva upp till styrdokumenten.
4. LGR-11. När den nya läroplanen implementerades sades det att satsningen på implementeringen var mycket större än läroplanen -94. Jag är ledsen, men det är inte tillräckligt. Man kan inte ha en läroplan som en stor del av lärarna inte förstår/kan arbeta efter. Det är inte de enskilda lärarnas fel, utan det är en implementeringsproblematik. Man måste gå ut och förklara så tydligt hur man ska tänka/arbeta för att leva upp till läroplanen så att alla lärare förstår och kan leva upp till det. Ett tydligt exempel är att lärarna fortfarande (trots att det är fjärde gången betyg sätts i det nya betygssystemet) inte vet var nivån för att få betyget E (lägsta godkända betyget) ligger. Inte heller vet lärarna var nivån för de andra betygen ligger eller vad ”till övervägande del” (som krävs för att nå B eller D) faktiskt betyder. Att tro att varje lärare kan läsa och tolka läroplanen fungerar tyvärr inte. Då får vi tusentals olika tolkningar av hur vi ska jobba för att leva upp till läroplanen.
5. De nationella proven. Det finns två tydliga syften med den nationella proven, men det ena syftet lever proven inte upp till. Det syftet är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning. Med tanke på hur mycket tid, kraft och resurser som läggs på de nationella proven kan man inte kalla det för något annat än ett systemfel (vilket är trist då proven innehåller många bra upgifter och ett stort arbete läggs ner på att skapa bra bedömningssystem, något som tyvärr inte lyckats med i samband med årets prov).
6. Skolan är både timplanestyrd och målstyrd. De är i stort sett varandras motsatser (”alla gör lika” respektive ”alla gör olika”). Ett jämförande exempel är om man tränar på ett gym
”Timplanestyrd styrketräning”: Alla tränar samma övningar, väljer samma vikter och gör lika många repetitioner.
”Målstyrd styrketräning”: Man kan göra samma övningar (t ex bicepscurl), men använda olika tunga vikter och göra olika många repetitioner.
7. Fler prov (tänker på den ökade mängden nationella prov) eller mer formativt arbete?
8. Mer tid åt eleverna eller mer administration?
Många av dessa systemfel diskuteras inte alls i Sverige idag. Min förhoppning är att man börjar diskutera systemet mer och enskilda delar av systemet mindre. Att sätta ett plåster på knät när man har brutit armen hjälper inte.