Hur är det möjligt?

Här är en uppföljning av mitt blogginlägg om de tre elever som lämnade in samma skrivuppgift, men som fick olika betyg

Hur-mojligt

Ju mer jag tänker på det inträffade, ju mer inser jag att det är en rätt god beskrivning av den svenska skolan och sättet som många olika frågeställningar hanteras. Jag ska ge några exempel på hur jag tänker. Då jag använder en mediakälla finns ingen garanti för att underlaget är korrekt (d v s att personerna som intervjuats uttalat sig på exakt det sätt som det framstår i artiklarna).

Källa: Lärarnas nyheter (jag hade kunnat ta i stort sett vilken tidningsartikel som helst då informationen i dessa är densamma)

”Gymnasieminister Aida Hadzialic har reagerat på uppgifterna.”

Eleverna det handlar om i det här fallet går på högstadiet. Aida Hadzialic är gymnasieminister. Om någon ansvarig minister ska tycka till så är det Gustaf Fridolin. Jag har inte sett något i media om att Fridolin uttalat sig (det är inte heller säkert att det är en fråga där ansvarig minister ska uttala sig (men det beror på om man anser att grundorsaken är läroplanens formuleringar eller om man anser att en lärares bedömning är det som ska diskuteras) men det kan också vara så att han uttalat sig i media som jag inte sett/läst. Aida Hadzialic borde således ha hänvisat till Gustaf Fridolin när hon blev tillfrågad.

Min reflektion: Väldigt vanligt fenomen i skolans värld, det är inte den/de som har ansvaret som uttalar sig, utan någon annan kommer till tals.

”I Sverige ska vi ha likvärdiga betyg” (Aida Hadzialic, gymnasieminister) Ministern tycker dagens betygsättning fungerar dåligt och vill därför se över kurs- och ämnesbetygen och hur rättningen går till.

Min reflektion: Man identifierar något som inte fungerar så bra, men man tar inte tag i grundproblemet. Jag har inte hört någon minister eller ansvarig på skolverket någonsin prata om svårigheterna med att kunskapskraven är formulerade på det sätt som de är och att det är det som är grundproblemet. Jag påminner om mitt exempel i min förra bloggtext:

Om jag ber dig gå tills du kommer till en relativt hög byggnad, när skulle du stanna? Ett vanligt hus, ett tvåvåningshus, ett trevåningshus, ett femvåningshus, ett tiovåningshus, Globen?

Relativ är ett värdeord som inte hör hemma i målstyrka kunskapskrav. Skolverket har fyllt kunskapen med massor av värdeord och därmed blir bedömning en ”bedömnigssport”. Om vi inte gör något åt grundproblemet kommer problemet att finnas kvar även i framtiden! Jag vet inte hur påläst AIda Hadzialic är på kunskapskraven i LGR-11, men oberoende så borde hon hänvisat till Gustaf Fridolin när hon blev tillfrågad. 

”Även Karin Hector-Stahre, chef för enheten för nationella prov på Skolverket, ser allvarligt på händelsen.”

Min reflektion: Väldigt vanligt fenomen i skolans värld, det är inte den/de som har ansvaret som uttalar sig, utan någon annan kommer till tals. Som jag ser det borde den/de som har ansvar för kunskapskraven i LGR-11 vara den/de som uttalar sig i frågor om bedömning (och betygssättning). Om det inte finns någon som har huvudansvar för kunskapskraven borde den som har huvudansvar för LGR-11 vara den som uttalar sig. Om man jobbar på skolverket och blir tillfrågad i en fråga som någon annan har ansvaret för får man hänvisa till den som är ansvarig.

”Detta måste vara en väckarklocka för den här skolan.” (Karin Hector-Stahre)

Som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så har man helt missförstått problemet om man lägger skulden på enskild lärare/rektor/skola. En aspekt som kanske väger in är att man vid nationella prov (där Karin Hector-Stahre är chef för en enhet) använder ett flertal helt andra metoder för bedömning och betygssättning än vad man gör i LGR-11?!

Min reflektion: Man ska hålla sig till att uttala sig om sådant som man är expert inom eller vara tydlig med att det här är inte mitt område, så följande är min personliga åsikt…. Att lägga skulden på den enskilda skolan tyder på att man inte förstått grundproblemet. Som vanligt är det lärare som får ta ansvar för de systemfel som finns i den svenska skolan, men den enskilde läraren har ingen möjlighet att göra något åt dessa systemfel.

Nu kommer många olika förslag på lösningar, t ex  anonym rättning, sambedömning mm. Jag tycker absolut att förslagen är bra, d v s lärare ska sambedöma i den mån det är möjligt och rätta och bedöma eleverbeten anonymt när det är möjligt, men detta visar att man inte helt och hållet förstått hur bedömning och betygssättning går till, utan man har fortfarande en bild av att det är inlämningsarbeten och prov som avgör vilket betyg en elev får. Dessa är en del av underlaget, men bara en del! Eleven ska visa upp vilka kunskaper den har, när, var och hur är inte preciserat i styrdokumenten, utan läraren ska använda all information som är tillgänglig och den mesta informationen samlar läraren in under lektionstid (en stor del av detta sker inte i skriftlig/dokumenterad form).   

Utdrag ur LGR-11:

Kunskapskraven anger kunskapsnivån för godtagbara kunskaper och för de olika betygsstegen.

Betyget uttrycker i vad mån den enskilda eleven har uppnått de nationella kunskaps­krav som finns för respektive ämne som stöd för betygssättningens ämnes­specika kunskapskrav för olika betygssteg.

Läraren ska vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper.

Det mesta av detta underlag samlar läraren in under lektionstid (förutom för de elever som inte under lektionstid visar vilka kunskaper de har). Enda sättet att kunna hjälpas åt med bedömning under lektionstid är att jobba med tvålärarskap, vilket inte är så utbrett i skolan idag och med den lärarbrist som finns är det svårt att se att det blir vanligare de närmaste åren. Att sambedöma ger en stor trygghet för lärarna och är ett bra sätt att utveckla lärarnas kompetens för bedömning och betygssättning, men som sagt löser det bara en liten del av problemet. 

Min reflektion: Jag behöver ytterligare en gång förtydliga skillnaden mellan bedömning och betygssättning, då detta är otydligt ifrån skolverket och det finns många missförstånd/egna tolkningar i skolsverige, så här kommer skillnaden mellan bedömning och betygssättning:

Bedömning: Lärare gör en bedömning av elevens kvaliteter inom ett eller flera av de kunskapskrav som finns i det ämne där bedömningen görs. Bedömningen sker utifrån all information som läraren har tillgänglig (d v s från lektionsarbete, muntlig aktivitet på lektionstid, inlämningsarbeten, prov, laborationer mm). Denna bedömning sker enligt kunskapskvaliteter, så den använder kvalitetsbeteckningarna A, C eller E (eller att eleven ännu inte nått E-kvalitet).

Obs! Det finns inga kriterier för B eller D, så dessa beteckningar används inte när man bedömer en elevs kunskapskvalitet enligt ett (eller flera) kunskapskrav. Bedömning kan ske när som helst (läraren avgör utifrån sin arbetssituation, vilka ämnen, hur många klasser man undervisar etc när läraren gör sina bedömningar). 

Det är viktigt att eleverna förstår när de tränar och när de bedöms (en positiv bedömning (d v s det elever gör bra under träning) kan läraren ta med i bedömningen)) och att eleverna förstår vad som kommer att bedömas (d v s om det är innehållet som bedöms är det ingen (större) idé att lägga mycket tid på layouten, på samma sätt är det ingen idé för eleven att lägga tid och energi på annat som inte kommer att bedömas. Självklart kan det gagna elevens kunskaper, men ur ett rent bedömningsperspektiv är det bortkastad tid/energi). Bedömning och betygsättning ska därför vara en transparent verksamhet (så långt det är möjligt). Här finns en svårighet och det är lärarens förmåga att ”översätta” det som står i kunskapskraven så att eleverna förstår vad det betyder och vad kvalitetsskillnaderna mellan A, C och E-kriterierna innebär. De bedömningar som kan ske tillsammans med andra lärare görs lämpligen tillsammans. Däremot sker massor av bedömningar under lektionstid och då är det oftast svårt att göra dessa tillsammans med en kollega.

Bedömningar kan delas upp i summativ bedömning och formativ bedömning. En summativ bedömning innebär att man summerar vad eleven kan. Fokus handlar om att eleven ska visa upp sina kunskaper och läraren ”summerar” kunskaperna. En formativ bedömning är framåtsyftande och handlar om att hjälpa eleven framåt i sitt lärande (var är jag, vart ska jag, vad är nästa steg för att komma närmare målet?). Både summativ och formativ bedömning ska användas, men vid rätt tillfälle och på rätt sätt.

Både en summativ och en formativ bedömning bör ha ytterligare ett syfte utöver ovanstående och det är att fungera som utvärderingsstöd av den undervisning som bedrivs, d v s om den har en hög effekt och leder till att eleverna lär sig mycket eller om den har en låg effekt och inte leder till att eleverna lär sig särskilt mycket (med syftet att fundera över om andra metoder hade gett bättre resultat), så att läraren utvecklar sin undervisning och över tid blir skickligare i sin profession, vilket i sin tur gör att eleverna som den läraren undervisar uppvisar bättre och bättre resultat över tid. Därför är det även viktigt att nyexade lärare får stöd av erfarna lärare.

Matriser: Kunskapskraven finns presenterade i både löpande text och matrisform. En matris är ett rutsystem, varken mer eller mindre. Det är alltså samma text som finns som löpande text och uppdelad i olika rutor. Läraren väljer vilket sätt man vill använda (de flesta föredrar rutsystemet, då man anser att det blir lättare för eleverna att förstå progressionen i kvaliteter).

Betygssättning: Utdrag ur LGR-11:

Läraren ska vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens  kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper.

Lärare sätter betyg utifrån vad en elev kan i förhållande till kunskapskraven i slutet av en termin i grundskolan och efter avslutad kurs i gymnasieskolan.

Egen notering: Det innebär på ren svenska att betyg inte ska sättas vid andra tillfällen…

Betygsskalan har fem godkända steg E, D, C, B och A, och det finns kunskapskrav för betygen E, C och A. Når eleven inte ett godkänt betyg får eleven ett F (eller ett streck om eleven ej deltagit i undervisningen).

Betyget A får eleven om den når alla kunskapskrav med A-kvalitet (notering: om man inte jobbat med alla kunskapskrav i ett ämne under en termin (men man måste ha jobbat med de flesta kunskapskraven) är det de kunskapskrav man jobbat med som bedöms). På samma sätt får eleven C om eleven (minst) uppfyller alla C-kriterier och dito för betyget E. Betyget D ger läraren om en elev visar alla kunskaper som beskrivs i kunskapskravet för betyget E och övervägande delen av det som beskrivs i kunskapskravet för betyget C. Samma sak gäller för betyget B, men då ska eleven ha visat alla kunskaper som beskrivs i kunskapskravet för betyget C och till övervägande del det som står i kunskapskravet för betyget A. Når eleven inte kriterierna för E ges ett F (eller ett streck om eleven ej deltagit i undervisningen).

Varför finns det en så stor förvirring kring detta? De formuleringar som skolverket använt sig av som ställt till mycket problem är dels ”Betyg är inte reglerat” och dels ”Det finns inga regler för hur lärare ska använda sig av betygsbeteckningarna på olika prov och uppgifter. Sådana ”betyg” är inte betyg i skollagens mening.” Dessa formuleringar i kombination med alla värdeord i kunskapskraven och att lärare inte fått utbildning i att jobba i ett målstyrt system är orsaken till den förvirring och olikhet i bedömning som sker på skolorna i Sverige idag. Om skolverket istället hade varit tydliga med att betyg som inte är betyg enligt skollagens mening inte ska finnas hade vi sluppit en del av de problem som finns idag. Att det i skolor används ”betyg” som ”inte är betyg” och att det är okej enligt skolverket är mycket märkligt! Man kan ställa sig frågan ”Hur är det möjligt?”

Källor:

LGR-11

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2016/04/07/larare-satte-tre-olika-betyg-pa-samma-uppgift

http://www.skolverket.se/elever-och-foraldrar/betyg-1.235524

Skärmavbild 2015-01-25 kl. 14.48.36

Bookmark the permalink.

5 Comments

  1. [* WordPress Security Firewall plugin marked this comment as ”pending”. Reason: Human SPAM filter found ”artikel” in ”comment_content” *]
    Jag är lärarstudent och vill tacka för en väldigt bra artikel som tydliggör bedömning och betyg! Jag ska skriva ut den och ta med mig den både fysiskt och mentalt i mitt yrke.

  2. Hej! Tack för att du reder ut oklarheter! Undrar bara vilken kvalitetsbeteckning som jag ska använda på enskilda uppgifter, t.ex. om en elev inte når upp till kunskapskravet för A helt, utan ”till viss del”. Om jag inte ”får” skriva ”B” vad ska jag ange för kvalitetsbeteckning?

    • Man kan lösa det på lite olika sätt (vilket lärare också gör). En del lärare har delat upp kunskapskravet i mindre delar (det får man göra så länge man inte förändrar innehållet/innebörden), d v s man har skapat fler rutor. Då markerar man vilka rutor som är A-kvalitet och vilka som är C-kvalitet. Man gör ingen sammanslagning av dessa, utan eleven vet nu att det är de som är C-kvalitet som eleven behöver utveckla till A-kvalitet om eleven vill höja sitt betyg. Ett annat sätt är det som du i princip beskriver själv, d v s att man markerar kriteriet C-kvalitet och skriver en kommentar (eller säger muntligt) till eleven att den är på god väg mot A-kvalitet och på samma gång förtydligar man vad det är som eleven behöver utveckla för att nå dit.

  3. Kristina Lundin

    Rena rama fortbildningen! Tack! 🙂

  4. sören holdar

    Lite (o)lustigt blir det när skolverkets chef för de nationella uttalar sig om hur allvarligt det är. Hon borde ha klart för sig att i bedömningsanvisningar för nationella prov finns direktiv om sammanvägningar av olika delprov till ett betyg på NP som strider mot reglerna för betygssättning.

Lämna ett svar till Kristina Lundin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *